Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett ungdomsminnne från min Harötid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 ADEL, PRÄSTER, SMUGGLARE, BÖNDER
ning, ett frasande — och nu! Nej, pojkar, skrek jag.
Isen bryter upp! Vakna för höge jädervulen!
Vi voro i nästa ögonblick utanför sjöboden.
Dagningen stod röd över ishorisonten och ett blåsvart moln
kom från sydosten. Stormen kom och isen höll på att
bryta upp. Det gnisslade mellan flaken, det kved och
sög och brakade! Och ur dunklet kom en silhuett som
flaxade, föll och reste sjg, tog skutt och närmade sig,
växte.
Calle Lom sprang ut på isen och mötte silhuetten.
Petter och jag rusade efter honom på de gungande
isgolven.
— Amanda! skrek Calle.
— Å Oud, ä dä du Calle? Hjälp mej, hjälp mej!
— D’ä ingen fara, sade Petter Lom, för vi ä nästan
ashore, you bloody whore! Vore jag Calle skulle jag
ge henne en swing så att hon skulle bli mormor mä en
levande utsjungning. För dä ä dä hon vill.
— Å, Amanda, å Amanda, grät Calle, du har varit
hos Lundgren — å, Amanda!
— Jag glömde galoscherna när jag och dom andra
flickorna från byn var ombord i går på dykarbåten och
blev bjudna på kaffe. Varför kom du inte med? Å si
herr Engström! Tack för längesen! Ja si kärar är ett
konstigt släkte. De misstror alltid hyggliga flickor.
Vi stego i land just då vattnet började spruta in
under iskallen.
— Jaha, Calle, sade Petter, tål du det här, så tål
du kniven.
— Petter, vi ä bröder, men om nån skäller på min
flicka, så blir han olycklig. Tack, Engström, för du har
inte sagt ett ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
