Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rumpdraget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
ADEL, PRÄSTER, SMUGGLARE, BÖNDER
— Jassa, Albet sa va mä å jälpa te mä slakta, sade
Sammel och betraktade mig välvilligt över brillorna.
Ja-ja, han kan nog göra nötta, så liten han ä! Men de
ä ju för markvadit va en kan va glömsk er! Ja-ja, si en
bier gammel, när en bier äldre! Kan I tänka er,
män-nesker, atte ja har glömt rompedrajet, å de sum ä
dä vektiaste å alltihop ve baggaslakt! Hör nu Albet,
han sum ä snäller å rasker å sek, ta å spring opp
te Johan i Bogård å låna hases rompedraj. Men lägg
å, för dä ä bråttom.
Jag blev så stolt att få ett uppdrag. Jag var en man
som behövdes i samhället. Och jag sprang som för
livet. Vad på mig berodde, skulle det inte stå länge
på förrän Sammel skulle ha sitt rumpdrag. Och tili
Bogård var inte mera än en knapp halv f järdingsväg,
och mindre om man tog vägen över skogen.
Med andan i halsen störtade jag in till Johan i
Bogård efter en vild löpning på skogsstigar, genom
ängar och Höjning över gärdesgårdar. Men Johan
var inte hemma, förklarade hans gumma. — Va va dä
sum Albet velie?
— Vi ska slakta baggen å Sammel har glömt sitt
rumpedrag å dä ä bråttom!
— Inte vet ja var Johan har rompedrajet! Men
han kan ju springa å fråga hörnen själv. Han ä nere
ve lannsvägen åt Nöjhult te å basar vidjer.
Jag sprang. Hjärtat dunkade. Gud vare tack och
lov! Där gick Johan med drängen i kalvhagen.
— Johan, skrek jag, dä hälsningar ifrån Sammel
i Hyra att vi ska få låna ett rumpedrag, för han ä
hemma å ska slakta baggen. Å han hadde glömt sitt.
Men si dä ä bråttom!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
