Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett skämt av Janson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
ADEL, PRÄSTER, SMUGGLARE, BÖNDER
tar hans båt på släp och så lägger vi oss i sundet
mellan Rumpö och Granskär, där vi inte syns. Där
ligger vi tills det blir mörkt och så ror vi i hans båt
så smått utåt Lillskäret. Det är ju nedan och mulet,
så det passar bra. Om något skall hämtas på natten,
så hugger vi gossarna på bar gärning. Är Zackeus
med på det?
— Nää, uppsyningsrnan, det kan jag inte. Jag måste
ut med ålryssjorna i kväll — inte har jag råd att gå
och slå dank en hel dag, och nu när ålen börjar gå
till, och när vädret är så lämpligt — och så för
resten vill jag inte, för sådant kommer alltid ut och
då blir jag evinnerligt utskämd i hela skärgården —
nää, det gör jag inte, uppsyningsrnan!
— Ja men tänk på pengarna, om det blir beslag!
— Ja men om det inte blir beslag, nej jag gör
’et inte. Jag måtte välan ha gjort nog redan, för den
delen!
Zackeus var omöjlig. Han seglade sin väg med
gott samvete, ty han hade gjort en god gärning.
Men i stället för att segla sydostvart med kurs
på sin ö rundade han Tallsundsudden och sträckte
rakt ostligt.
På eftermiddagen smattrade tullkuttern i väg och
när det blivit nermörkt låg den väl gömd mellan
Rumpön och Granskäret. Vid midnatt rodde
tullmännen med släpbåten till Lillskäret, drogo upp den i
ett hagtornssnår och kröpo upp på berget för att
observera. Havet var blickstilla men luften över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
