Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tornelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TORNELIUS 49
Då fick han se att det lyste i lagårn och gick dit.
Där höll käringen på att stilla kreaturena och han
bad för Kristi död och pina: — Kära hjärtanes, I får
lov te ge mej ett par supar, för jag ä så sjuk så.
Käringen stod i båset hos en ko, och hon sa:
— Ge sej härifrån Tornelius, han behöver inget
brännvin och inte får han något heller. För resten har vi
inget hemma, utan masa sej hem han å lägg sej!
Tornelius svarade ingenting. Han tog bara tag i
korompa och la den över axeln och gick ut. Och rompa
blev så lång, så hon räckte långt ut på gården och
hon skulle väl ha blivit hur lång som helst, om inte
käringen hade ropat på Tornelius, för hon blev jämt
rädd: — Ja, vi ska väl titta efter, om de inte finns
nån slick kvar i kruset, Tornelius lille!
Och då blev rompa som hon skulle igen. Han var
alldeles märkvärdigt hemma i sina stycken, den
Tornelius!
Engång hade han gjort något jävelskap och
fjärdingsman skulle resa in med honom till häktet i
Karlstad. Han hade handklovarna på. Och rätt som det
var reste han på sej och dök rakt in i hästen och
försvann. Ja, fjärdingsman hade inget annat att göra
än att vända och resa tillbaka till länsman och
anmäla hur det var. Och när han kom fram och hade
beskrivit eländet, så sa han: — Ta mej fan ja reser in
te häktet me Tornelius mer!
Men när länsman tittade ut genom fönstret —
jädringen go sitter inte Tornelius ordentligt och
stillsamt i kärran med handskarna på.
— Va pratar fjärsman för dynga? sa länsman. Han
sitter ju i kärran.
4. — Engström, Adel, präster, smugglare, bönder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
