Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kammarjunkarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMMARJUNKARN
69
Quand ön a tout perdu, quand ön n’a plus d’espoir,
La vie est un opprobre et la mört un devoir.
Han blandade gärna in franska i sitt tal. Det hörde
ju till Tanden régime och han ville gärna räknas dit.
— Å, min vän, på den tiden hade jag vad
fransmannen kallar coeur d’ artichaut, ett hjärta som
en kronärtskocka — å, jag brann för alla och oftast
icke obesvarat, men hon, hon, den enda, oh, c’était
un morceau de roi! Vraiment, mon ami! Men skål!
Låt oss leva i nuet! Skål, kandidaten!
Och vi drucko i botten.
— Det där citatet ur Voltaire lät tragiskt, sade jag
engång. Jag förstår inte att kammarjunkarn kan leva
efter vad kammarjunkarn upplevat.
— Min vän, sade han, och hans panna lade sig i
djupa veck, jag måste leva för att förvalta min
egendom, förkovra den och låta andra njuta frukterna
av mitt arbete, när jag engång är borta, voilà tout!
— Ja, det kan jag förstå. Det är en vacker
synpunkt !
Han tog min högra hand i båda sina, såg mig in i
ögonen och sade: — Ja, är det inte?
Vi voro ense.
Det där arvet antog i släktingarnas ögon så
småningom mycket stora proportioner. Patron Malkolm
hade en son, anställd i något verk i Stockholm, men
han var visst en spelevink. Vi hoppades alla att han
inte skulle förskingra det utan i stället använda det
till iståndsättande av den gamla fädernegården. Hela
trakten deltog i dessa farhågor och förhoppningar.
Kammarjunkarn hade två mycket ovanliga egenheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
