- Project Runeberg -  Adel, präster, smugglare, bönder /
92

Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En skärgårdsresa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

02

ADEL, PRÄSTER, SMUGGLARE, BÖNDER

En annan ö och en annan man. Jag talar om gamle
Sundberg som bor litet avsides och lever därefter.
Han har seglat mycket i sin ungdom, mest på Amerika
och nordliga Norge. Hans flesta historier spela i
trakten av Nordkap.

Jag är hans gäst och hjälper honom i hans näring.
En dag ha vi från en motorbåt lämpat i land åtta
väldiga plåtcisterner, prydda med inskriften D e s t i 11
e-r i o s. »C u b a - F a b r i 1.» S. A. Habana. A n t i 11 a s
-Al co ho I.

Det har varit ett hårt arbete och vi ha förtjänat vår
stekta strömming och vår inkokta id — utom en
massa pengar förstås, men dem håvar Sundberg in,
ty jag tar aldrig betalt tör väntjänster. Kaffet har
kommit på bordet och Sundberg har medelst dävert sugit
upp lagom till några kaskar, sedan han skruvat loss
patentsvickan på en av praktpjäserna. Det börjar blåsa
upp och jag tittar litet oroligt på vädret, ty jag måste
därifrån på natten.

— Det blir storm, Sundberg, säger jag.

Jag har sällan träffat en sådan överdrifternas man
som Sundberg, särskilt då han tärt litet 96-procentigt.

— Storm?? Storm! Neej, Engström, storm blir dä
inte, åtminstingen inte va jag kallar storm! Men storm
var dä en gång i maj år anno adertonhundra å
sjutteti-två när ja låg oppe ve Nordkap. Vi låg sex man i
en fiskebod å dä ble storm på nätta. Fönster fanns
dä inte å vi måste ut å si till båtarna. Men dä var
lögn att vi kunde öppna dörra. Dörra var ju öppen,
men vind låg så hårt på, så dä var stört omöjligt
å ens glänta på henne, fast vi var sex starka kärar som
tog fotspjärn och satte axlar och nävar emot henne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:13:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adel/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free