- Project Runeberg -  Adel, präster, smugglare, bönder /
121

Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det konstnärliga lättsinnet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

DET KONSTNÄRLIGA LÄTTSINNET 121

ett öre och skulle leva på denna förmögenhet, som
ju i sig själv var ganska negativ.

— Nå, då går vi ut och dricker öl! svarade Otto.

Antagligen hade han pengar för tillfället. Vi drucko
öl och blevo vänner.

Aldrig, varken förr eller senare har jag träffat någon
så oberoende människa. Han fick av den gamle
praktfulle Pontus Fürstenberg 250 kronor i månaden på
grund av sin begåvning. Han fick dessa pengar för
att måla dekorativa saker i Valands trappuppgång.
Den första i varje månad hämtade han pengarna och
försvann lika regelbundet för 2 à 3 dagar. Då han
åter uppenbarade sig i sinnevärlden, voro pengarna
slut och han fick börja leva på det jag och andra
förtjänade på att måla vykort — påsk-, pingst- och
lövhyddokort till 10 à 25 öre stycket, dem vi sålde i
cigarrbutiker och andra liknande affärer. Han bodde
hos någon släkting, som var tapetserare och betalade
30 kronor i helinackordering där, men han föredrog
att kinesa hos oss som hade hyrt ett gammalt kök i
stadens utkant. Han blev vår gäst på grund av sitt
goda humör. Han var alltid glad och arbetade med
glädje. Men han gjorde aldrig något färdigt.

Jag har aldrig någonsin träffat på någon konstnär,
som har förstått en kvinnokropp som han. Han gav
fan i huvud, händer och fötter och tecknade bara det
centrala hos kvinnan — så vackert och känsligt och
skönt med kol, att jag aldrig sett så vacker mening
hos någon konstnär, då det gällt att framställa själva
kroppens karaktär.

Det kunde hända att han, då vi någon gång voro
bjudna i vänliga familjer, som förstodo vår misär,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:13:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adel/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free