- Project Runeberg -  Adel, präster, smugglare, bönder /
124

Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det konstnärliga lättsinnet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

124 ADEL, PRÄSTER, SMUGGLARE, BÖNDER

Han tog fram en solkig plånbok och lämnade mig
den. Silverpengar dråsade ur den ned på gatan. Jag
tog alla sedlarna och gav honom 75 öre av silvret, tog
avsked och gick hem till min garderob.

Klockan 11 följande morgon kom han hem till mig.
Han var alldeles sönderslagen i ansiktet och grät.

— Jag är en förlorad son! Har du något öl? Kan
du tänka dig, att jag fick som vanligt mina 250 kronor
av Fürstenberg i går, men i dag har jag inte ett öre.
Har du några pengar?

— Nej.

— Jag är en förlorad son! Men jag vet var vi får
öl på kredit! Man har väl förbindelser, för fan!

Jag lät honom sväva i ovisshet till kvällen. Sen
orkade jag inte längre, utan gav honom hans pengar,
varefter han försvann som vanligt ett par dagar och
kom tillbaka, trasig och ännu mera sönderslagen och
eländig. Efter dylika perioder arbetade han och gjorde
härliga saker. Han gjorde kolteckningar, som för mitt
minne stå som fullödiga konstverk och målade tavlor
med oljefärg och fotogen på pappbitar — härliga ting,
av vilka jag har kvar några. Vi voro nämligen så fattiga,
att vi icke hade råd att köpa duk eller olja, eller
terpentin, utan stulo fotogen ur min värdinnas lampa
för att lösa upp vår rätt åldriga oljefärg.

Jag flyttade till Stockholm och gifte mig efter ett
par år av verkligt bohèmeliv — nog så uppfostrande.
Otto flyttade efter. En dag kom en kamrat och
hälsade på i mitt nya hem. Han var trasig, hungrig, full
av längtan efter konst. Jag och min hustru klädde
upp honom från topp till tå och han lämnade vår enkla
våning nog så elegant med till och med ett par blank-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:13:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adel/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free