- Project Runeberg -  Adel, präster, smugglare, bönder /
134

Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kamratintrig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

134 ADEL, TRÄSTER, SMUGGLARE, BÖNDER

Inne i matsalen var det något tystare, och där
supe-rade lag efter lag av lyckliga ungdomar. På varje
bord stodo två brännvinskaraffer, en med renat och
en med Falu och alldeles gratis. Man hade ännu inte
lärt sig att ta betalt för brännvin. En förordning i den
vägen skulle ha förorsakat revolution med upplopp,
kravaller och schavotter. Här gällde frågan endast:
vilken sort? och svaret blev: bägge sorterna. Och när
den ungdomliga hungern stillats, återgick man till
släckandet av den ungdomliga törsten inne i kafét, och
vanligen hade man begärt tillståndsbevis att få
överskrida den ordinarie stängningstiden, vilken sällan
nekades av det underliga men hyggliga originalet
Raab, om vilken de mest fantastiska lögnhistorier och
sannsagor voro i omlopp. Förr eller senare skulle man
tvingas att göra hans personliga bekantskap, om man
var av det rätta studentlynnet’. Man darrade kanske
litet i knävecken före den första audiensen hos den
mäktige polismästaren, men snart blev man immun
och gladde sig åt hans ironiska artighet, vilken man
snart lärde sig bemöta med mer eller mindre
diplomatisk satir, vilken också uppskattades av honom, om
man icke var mer än normalt pojkaktigt ogenerad.

Det var oftast under examensperioderna man fick
anledning att skaffa sig företräde hos honom, ty på
hemvägen från h i p p o r n a arrangerades vanligen
polis-gruff. Det behövdes ofta bara så litet som att dansa
ringdans omkring en poliskonstapel för att inmanas i
poliskammaren. Och det var nog ingen sinekur att
vara poliskonstapel i Uppsala på den tiden, utom det,
att det krävdes mer än mänskliga egenskaper för att
med jämnmod ta emot alla pikar och stickord från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:13:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adel/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free