Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kamratintrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
ADEL, PRÄSTER, SMUGGLARE, BÖNDER
— Ja, herregud, vad detta är roligt, sade pappa.
Men käre Albert, jag börjar tycka att min expedition
har misslyckats.
— Kallar farbror den expeditionen misslyckad?
ropades från alla håll. Nej, det är den mest lyckade
expedition, som företagits sedan Kolumbi dagar, och
han lyckades inte hälften så bra som vi, tack vare
farbror Lars. Mera punsch!!
De nyattacherade festdeltagarna hämtade
förstärkning till batteriet, struparna oljades, och sångerna
ljödo.
Det började ljusna. Rullgardinerna blånade. Snart
skulle tåget gå.
En av kamraterna började ett avskedstal till
gubben, övergick till att tala om ungdomsglädjen och
slutade med ett entusiastiskt leve för vandalernas konung
Oenserik, »som på tre dar förstörde 2,000 års kultur
— vad ha vi hunnit med?!»
Och när vi äntligen avtågade, ville Ernst Konrad
hålla oss kvar, ty han hade för avsikt att hålla tal för
sig själv, såsom den där välvilligt öppnat sitt fridfulla
hem för de gräsliga horder, som förstört hans
nattsömn, och nu skulle han med all säkerhet bli
uppsagd. Han nedtystades.
Arm i arm tågade vi ned till stationen. Klockan
var över 5 och tåget skulle gå. Från plattformen
avtackade pappa sina värdar.
— Jag förstår er — och jag är ju själv likadan.
Jag känner mig ung som ni. Och, käre Albert, vi
skulle ju ha talat allvar med varandra, men jag
hoppas, att du förstår själv att —–––-ja, Uppsala är
härligt, men farligt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
