Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humanitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUMANITET 163
— Nå, va går du då å jäser för, jäkla
gullhöna?
Den välvillige översten fick så småningom karlen
att gå och lägga sig. Han förstod att det stod illa
till med disciplinen i Söderamerika, men ville icke börja
den raggiges första tjänstgöringsdag med en
bestraffning. Sådant kallas humanitet.
För omkring 60 år sedan var sedermera generalen
och krigsministern Axel Rappe som ung, glad — ja
mycket glad underlöjtnant, på väg till
förläggningsplatsen med en avdelning beväringar. På den tiden
fick man traska landsvägarna och framtågade
sjungande och icke utan brännvin i matsäcken. En beväring
hade begått någon dumhet, om han nu varit berusad
eller gjort något subordinationsfel. Han skulle få sitt
straff vid framkomsten till nattkvarteret. Där mötte
Rappes kamrat Torpadie också med en kontingent
beväringar. Det blev en glad middag, ty Torpadie var
om möjligt lika skojfrisk som Rappe. Efter middagen
erinrade sig Rappe att en man måste bestraffas. Man
beslöt ställa till ett skämt i den tidens stil och smak
I hast arrangerades ståndrätt, brottslingen
framfördes och efter en kort men blodigt allvarlig
undersökning dömdes han till döden.
Han skulle avrättas i soluppgången. Bondpojkarna
förfärades över krigslagarnas stränghet. Men här skulle
statueras ett exempel. Den skyldige låstes in i en
potatiskällare för att i enslighet kunna bereda sig att
kvittera det jordiska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
