Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det gamla Adelsnäs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ordningsställts till såväl det yttre som det inre. Hon
bodde dock mest i det gamla Adelsnäshemmet, där
hon år 1850 afled.
Hennes jordafärd var storartad. Hon lades i kop-
parkista och jordfästes i kyrkan under säng af ett
tjugotal sångare, som alla till minne häraf erhöllo hvar
sin guldring.
Makarnes dotter, grefvinnan Honorine Stackelberg,
har sedermera låtit uttaga sina föräldrars och systrars
kistor ur grafkoret och nedsänka dem i en gemensam
graf på Åtvids kyrkogård samt på denna resa en
minnesvård.
Den som tecknat dessa taflor från ett försvunnet
Adelsnäs, har mer än en gång stått i djupa tankar
vid minnesvården på Åtvids kyrkogård. Tankar och
minnen hafva tagit form och i ett tåg af bilder dragit
förbi själens öga.
Jag har sett mig själf som ett litet barn sitta vid
gudmor Karins (hon som lärt kokvett i Adelsnäs kök)
knä, girigt lyssnande till sagorna från »Jan Carls»
hem och, bländad af deras prakt, lefva med i desamma.
Jag har hört folkets visa om baronen och Maja Sle-
man, har hört öfverinspektor Cullberg och andra
»gamle barons» tjänare skildra de öden och äfventyr,
de upplefvat \ hans tjänst. Med förtjusning har jag
som barn vandrat i de härliga parkerna vid Adelsnäs,
Qvistrum och Öfverum, hvilka buro vittne om den
Adelswärdska skaparehandens smak och makt.
En själfherrskare, mer obunden än de flesta, var
baron Jan Carl Adelswärd frestad af all världens
lockelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
