Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SRS
som utvisar den brukliga beteckningen. Såsom något egendomligt för
Te = r >
Sverige kan anföras, att grefvarne i allmänhet föra 3, friherrarne 2 och adelsmännen E Bjelm. ar
Den första svenska vapenboken utgafs af H. Keyser med titel »Sweriges Rijkes Ridderskaps och Adler Wapen ög K, FIvvana
Alla Grefwars, Friherrars och samptelige Adelens Wapnar och Sköldemärken författas. roskagen 16502 Denga är stucken ä koppar Sen
i god stil, ehuru mycket felaktig. Sedermera utgafs 1734 en vapenbok öfver de grefliga och friherrliga en Vapen, ritade ar Carl
Denna fortsattes af Daniel Gustaf Cedererona, som år 1745 utgaf de adliga ätternas vapen. Ar
ts till närvarande tid. Den saknar heraldisk stil och är ej tillför-
1855 utgifvandet af en kolorerad vapenbok, som afslutades af mig
så kallade schrafferingen vidkommer, bifogas här nedan en figur
Ludvig von Schantz och skurna i trä.
1764 utgaf Per Carlsköld en i koppar stucken vapenbok, som fortsat
litlig. RBiksheraldikern friherre August Vilhelm Stjernstedt började år ; . | |
1879. Ett utmärkt heraldiskt arbete är: »Svenska sigiller från Medeltiden» af Bror Emil Hildebrand. Såsom omfattande en mängd svenska
vapen må nämnas: »Baltisches Wappenbuch, Wappen sämtlicher, den Ritterschaften von Livland, Estland; Kurland und fö zugehöriger
Adelsgeschlechter. Herausgegeben von Carl Arvid von Klingspor, Königl. Schwed:. Reichsheraldiker. 1882», Sardt den 1 År utkårsnas
sFinlands Ridderskaps och Adels Vapenbok, enligt Ridderskapets och Adelns beslut utgifven genom G. Granfelt». Då så mägen före-
sångare till detta arbete finnas, ter sig sannolikt den nu afslutade vapenboken öfver Sveriges Ridderskap och Adel för flertalet såsom
föga arbetsam. Så var äfven utgifvarens åsigt, då han, som ofvan är nämdt, öfvertog redigeringen af den Stjernstediska Sjörrpang vapen-
bokens fortsättning. De äldre vapenböckerna och Biddarhusets sköldar fingo gälla såsom källor, och TNE Här ett originaldiplom eller :
diplomafskrift påträffades, gjordes deraf bruk. Först då jag 1880 började med den Baltiska vapenboken, blefvo. ögonen öppna alla de
fel, som förefinnas i våra äldre och yngre så väl vapenböcker som matriklar och andra verk, hvilka beröra detta ämne, ej ens riddarhus-
sköldarne derifrån undantagna. Att den heraldiska stilen i detta dyrbara verk, som är långt itrån tillfredsställande, ej kan räknas mig
till nackdel, torde af hvar och en inses, då min företrädare, redan innan arbetet af mig öfvertogs, utgifvit alla grefliga och friherrliga
samt 462 adliga vapen.
De källor, som användts, hafya begagnats i följande ordning: original-diplom, af Kongl. Maj:t faststälda konceptvapen, diplom-
alskrifter, sköldarne i Riddarhus-salen, sigill, vapenböcker, vapenmålningar, hufvyudbanér m. m. Bland dessa borde original-diplomen
naturligtvis vara obestridliga; men så är ej fallet, hvarpå flera exempel kunna anföras. Så är i Palbitzkiska friherrediplomet sjelfva
vapenmålningen bakfram emot beskrifningen, I slägten Horn af Rantziens grefvediplom står i vapenbeskrifningen, att hjertskölden inne-
håller ett svart horn med blått band, men i det målade vapnet är bandet rödt. I adl. ätten Drakenhjelms diplom står: tre venstervända
drakhufvuden, men slägten har enl. sigill med få undantag fört dem högervändea, således har felet troligen uppkommit genom bristande kun-
skap om höger och venster i heraldisk mening hos den, som uppsatt texten i diplomet. Ofta härleda sig fel å vapen från gravörer och handt-
verkare: i nästan alla sigill, som brukas af medlemmar af friherrliga ätten Rehbinder, utgöres högra hjelmprydnaden af en spegel på en
pelare. Så är äfven denna hjelmprydnad faststäld i riksgrefliga diplomet för denna ätt; men enl. friherrliga diplomet, om hvars tillvaro
jag först erhöll kunskap, sedan vapnet var tryckt, skall denna hjelm prydnad bestå af ett bart svärd med en dödskalle på spetsen. Samma
slägt har i den nyligen utkomna finska vapenboken oriktigt fått halfoa lejon i stället för hela i andra och tredje fälten. Detta enl. ett hut-
vudbanér i Wehmo kyrka. Årtal och data för adlade, naturaliserade eller i högre värdighet upphöjda slögter, der diplom eller diplom-
afskrifter saknas, variera på ett förvånande sätt i de olika matriklarne, så att dessa endast med största urskilning kunnat användas.
Under arbetets fortgång hafva många nya upplysningar vunnits genom förut okända diplom, riksdagsprotokoll och andra källor, hvarför:
registren, såsom senare tryckta, alltid böra begagnas, emedan en mängd tillägg der finnas intagna. Der originaldiplom varit att tillgå ha
vapnen framställs i hufvudsaklig öfverensstämmelse med dessa, blott att, der den heraldiska stilen varit dålig, densamma förbättrats: Vapnen
hafva efter de bästa heraldiska mönster till större delen ritats af artisten Maria Widebeck samt till en del af löjtnanterna Hack d’ Ailly
och Carl BRidderborg, af den sistnämde dock endast ett fåtal, hvarjemte titelbladet och vignetten på permarne utförts af artisten Sofie Gisberg.
Till alla dessa bringas härmed ett tacksamt erkännande för den del de haft i arbetet och den osparda möda de nedlagt å detsamma.
De ointroducerade ätternas vapen hafva aldrig förut varit offentliggjorda. Här meddelas 2 furstliga, 30 grefliga, 100 friherrliga
och 726 adliga eller tillsammans 858 nya vapen. För att åstadkomma dessa äro använda, utom de i »Den med sköldebref förlänade,
men ej å Riddarhuset introducerade svenska adelns ättartaflor af Bernhard Schlegel och Carl Arvid Klingspor» anförda källor, framl.
krigshofrättsrådet grefve Erik Posses rikhaltiga samlingar och vapenritningar, nu tillhöriga presidenten herr grefve Arvid Posse, som god-
hetsfullt stält dem till mitt förfogande, hvarför jag härmed aflägger min förbindligaste tacksamhet, likasom till friherre Nils Posse, hvilken
med samma välvilja stält sina samlingar i denna väg till min disposition. Riddarhusets herrar tjenstemän hembäras äfven min upprik-
tigaste erkänsla för allt tillmötesgående under mina omfattande forskningar å Riddarhuset. Till sist är det mig en kär pligt omnämna
det outtröttliga intresse och nit, hvarmed telegrafkommissarien herr E. Frisch så oegennyttigt gått mig tillhanda, så väl med sjelfva vap-
nen som med registren, hvilkas tålamodspröfvande och ansträngande korrekturläsning af honom verkstälts på ett i alla hänseenden ut-
märkt sätt. Då han dessutom riktat vapenboken genom åtskilliga värdefulla tillägg, lemnas honom villigt en dryg andel af de förtjenster,
som en öfverseende allmänhet möjligen kan spåra i detta arbete.
Upplysningsvis må nämnas, att hjelmprydnaderna å permen framställa, de högra Wasa och Pfaltz-Zweibräckenska samt de
venstra Hessen-Casselska och Holstein-Gottorpska husens hjelmprydnader å deras stamvapen. Härolden å mellersta hjelmen för på sin
mantel det uu regerande konungahusets sköldemärke, Öfver de fyra sista sidorna i vapenboken, innehållande sådana slägters vapen,
som ursprungligen tillhört svenska Riddarhuset, men i främmande länder erhållit högre adlig värdighet, bifogas ej något särskildt re-
gister, emedan upplysningar om dem återfinnas i de förut befintliga. Då min önskan varit att kunna lemna vapenboken till så billigt
pris som möjligt, torde afseende fästas dervid, att fototypi användts såsom det minst kostsamma sätt att framställa vapnen, hvarjemte det
varit nödvändigt att begagna båda sidorna af hvarje blad till tryck, emedan i annat fall kostnaden blifvit för dryg i förhållande till priset.
Vapenregistret torde blifva af stor nytta för forskare och sigillsamlare, då derigenom undvikes, att bland nära 4,000 vapen söka
ett, hvarom kännedom saknas.
Vapenboken öfverlemnas härmed förtröstansfullt i Ridderskapets och Adelns händer, under vördsam förhoppning, att den måtte
vinna en spridning, som är önsklig, ej allenast för betäckandet af de dryga omkostnaderna, utan äfven för den heraldiska konstens
höjande inom vårt land. |
AON
> GULD
KFÄRG HERNE
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
