Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sociallagstiftning - Regeringen och bolagsväldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REGERINGEN OCH BOLAGSVÄLDET
409
II.
(Anförande i Andra kammaren 18 maj 1903 vid behandlingen af
utskottets utlåtande i ärendet.)
Herr statsministern yttrade, att han icke sett, att
Riksdagen någonsin befunnits bekajad med svagheten att
icke kunna säga nej. Om den iakttagelsen är riktig —
jag skall icke yttra mig om själfva faktum — då blir
framläggandet af denna proposition ännu oförklarligare,
än det annars skulle hafva varit, ty på någonting annat
har man väl icke kunnat räkna.
För någon tid sedan fingo vi veta af en man, som
hade rätt att tala med full auktoritet åt alla håll i den
saken, att inrättandet af ett biskopsämbete i Luleå icke
kunde vara till gagn för den svenska folkbildningen i
Norrbotten. Han sade till och med, att det gick öfver
hans horisont, huru det skulle vara möjligt, att biskopen
i Luleå skulle kunna hjälpa något i det afseendet. Jag
tror att han hade alldeles rätt häri; det var endast skada,
att vi, som ha mindre omdöme i sådana heliga ting, icke
fingo veta det förut. Ty då kanhända vi fallit på den
tanken, att det varit bättre att i stället för en biskop få
åtskilliga sockenpräster.
Men det finns ett annat sätt att främja den svenska
bildningen, försvara det svenska språket och bevara denna
landsdel åt Sveriges rike. Jag yttrade här för ett par år
sedan, att lösningen af den fråga, med hvilken vi i dag
sysselsätta oss, vore den, att staten blefve själf grufägare
och själf skötte grufdriften däruppe. Jag har af personer,
om hvilkas befogenhet att fälla ett omdöme i sådana
saker väl icke kan yppas något tvifvel, eftersom de äro
män, som skött och somliga af dem ännu sköta stora
affärer och som visat sig förstå att förvärfva sig stora
förmögenheter — jag har af dem fått det intyget, att
efter deras mening den åsikten är den rätta, och att talet
om att staten aldrig bör befatta sig med någon industri,
icke ens i exceptionella fall — att det talet är ett
ovederhäftigt tal. Jag har särskildt i dessa dagar tiggt och
bönfallit hos några af dem, som till mig uttalat denna
mening, att de skulle träda fram och under sitt namn
gifva till känna en mening, som har ingen vikt, när den
kommer ifrån mig, men som, hommen ifrån dem, har en
stor vikt. Men de hafva vägrat. Hvarför? Jag vet icke
säkert, men det förefaller mig, som om somliga — ty de
äro många — ieke skulle vilja stöta sig med regeringen,
andra icke med Grängesbergsbolaget eller vissa personer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
