Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samvets-, yttrande-, församlings- och föreningsfrihet - Aktning för lagliga myndigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AKTNING FÖR LAGLIGA MYNDIGHETER
487
Rektorn vid Uppsala universitet erinrar den
misshagliga delen af ungdomen — misshaglig af helt andra skäl
än lättja och otillbörligt lefnadssätt — om att den bör
vara försiktig i sitt uppträdande. Härom är intet annat
att säga, än att tillfället för varningen var synnerligen
illa valdt och endast därigenom kunde för sitt ändamål
nödtorftligen användas, att rektorn i den klandrade
åtgärden inlade mer, än däri var uttryckt — ett förhastande
å den paternelt varnande rektorns sida, som icke är ägnadt
att höja »aktningen» för akademiska myndigheters
omdömesförmåga och handlingssätt. När man låter de unga
männens opinionsyttring få vara hvad den var och gaf
sig ut för, så är den en på intet sätt olämplig protest
mot en afskyvärd lagparagraf och dess upplifvande, efter
lång hvila, genom åklagaremakten. Månne herr rektorn
har ett retrospektift klander att uttala mot de
Uppsalastudenter, som den 14 februari 1821 demonstrerade på
gatan efter Geijers frikännande? Månne icke de också
protesterade mot en dum lag och en hycklande
åklagar-makt?
Försiktighet kan vara en god egenskap, den kan ock
vara motsatsen. En i lifvets skola grånad man, som den
ärade universitetsrektorn, har säkerligen sett blott allt för
många fall, då denna prisade dygd endast varit feghetens
och skrymteriets förklädnad. Vi erinra oss en dag, då de
voro många som tänkte och sade, att han och många hans
ämbetsbröder bland lärarna vid Lunds universitet icke
iakttagit den försiktighet man af personer i deras ställning
hade att vänta, nämligen när de 1864, med en biskop i
spetsen och i förening med ett antal civila tjänstemän,
borgare och studenter inbjödo till utrustande af svenska
frikårer. Inbjudningen innehåller en blodig kritik af
svenska regeringens overksamhet, sedan hon, »om icke
framkallat, åtminstone i väsentliga delar understödt den
själfständiga politik, för hvars vidhållande Danmark nu lider».
Vi erinra härom, ej för att klandra hvad då sades
och gjordes, men för att påpeka att internationella
förhållanden äro något ömtåligare att röra vid, än
augsburg-ska bekännelsen, och att de gamla ej böra glömma, att
också de en gång varit unga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
