Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionspolitik - Den norska riksrättsstriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
550
ADOLF HEDIftf
vändighet bjuder, skall betjäna sig af andra medel än dem
konstitutionen medgifver».
Sådant var det tema, hvilket svenska pressorgan af
det slag som Granskaren med flera varierade. Äfven
tidningar, som ej voro besåldade för att gå vederbörandes
ärenden, instämde i utfallen mot Norge och Unionen.
Slika traditioner från den svenska tidningspressens
slyngel-ålder borde ej åter upplifvas. Lyckligtvis kunna de ej
numera göra samma skada som förr. Må den norska
allmänheten veta, att där står icke en enda svensk man
bakom det tomma skräflet i en svensk tidning, hvilken
förgätit och brutit med alla sina föregåenden och hvilken
numera lefver blott ett skenlif på det namn, hvarunder
den tillförene varit respekterad.
Helt visst kan unionen blifva lidande på följderna af
den nuvarande striden, nämligen om förblindelsen fortfar
att leka med elden. Den största otjänst, en svensk man
kan göra sitt land och unionen, är att medelbart eller
omedelbart gifva näring åt den föreställningen på andra
sidan om Kölen, att det är svenska åsikter och intressen
som ställa sig i vägen för norrmännens önskningar. Denna
föreställning är grundfalsk; men på flera håll, äfven sådana,
där man i sitt eget personliga intresse borde förstå att
handla klokare, tyckes man med ali flit arbeta uppå att
ingifva norrmännen denna tro. Men på den vägen kommer
Sveriges folk aldrig att följa med. Den konstitutionella
striden i Norge är en kamp blott mellan dess storting och
dess regering. Det skall ej lyckas någon, eho det vara må,
att fördunkla denna sanning genom sådana barnsligheter
som att, därest ej det absoluta vetot finnes, både
monarkien och unionen kunna af stortinget voteras bort. Ty
man inser mycket väl, att om det en gång, tack vare en
oförståndig motståndspolitik, skulle komma därhän, att
norrmännen ej längre vilja veta af monarkien och att de
önska upplösning af unionen, emedan svenska män lyckats
inbilla dem att Sveriges folk motarbetar deras berättigade
önskningar — då skulle ett absolut veto, äfven om det
stode i tydlig skrift i Norges grundlag, finnas vara lika
maktlöst som det gulnade blad, hvilket höstvinden fäller
till marken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
