Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt politiska läge - Mellan Varangerfjord och Nedre Donau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELLAN VARANGERFJORD OCH NEDRE DONAU 23
naturligtvis att med mycken högtidlighet sättas på
papperet å en stormaktskongress, och så skall den anses ha
fått allmän-europeisk sanktion.
Vi behöfva ej gå tillbaka till 1807—1808, kejsarmötena
i Tilsit och Erfurt, för att påminna om ett föredöme.
Annat att förbigå har ett sådant passerat 70 år senare
sålunda under vår samtids ögon, å kongressen i Berlin
1878.
V.
Dromio of Suracuse: Marry, he must have a long spoon, that
must eat with the devil.
(Comedy of Errors: IV, 3.)
De skandinaviska småstaterna böra ej glömma den
bittra erfarenhet som småstaten vid nedre Donau för 20
år sedan skördade af sitt vapenbrödraskap med den ryska
stormakten. Sedan Ryssland aftvungit Turkiet fredsslutet
i San Stefano (den 3 mars 1878) lät sig dock segraren
af Englands krigshot och med hänsyn till sin efter krigets
ofantliga uppoffringar ingalunda starka militäriska ställning
förmås att medgifva att fredsvillkoren skulle få
»diskuteras» å en kongress i Berlin. I denna deltogo Porten,
Ryssland, England, Frankrike, Tyskland, Österrike och
Italien. Hvad den uträttade var ej blott att tränga
Ryssiland tillbaka från den indirekta öfvermakt på
Balkanhalfön som Ryssland förskaffat sig genom traktaten i San
Stefano; den gick ock utanför sin egentliga uppgift — en
billig fred — och föröfvade eller tillät åtskilligt annat.
Bakom kongressens rygg kapade England åt sig Cypern
genom aftal med sultanen, och kongressen lät det ske.
Det var detta fula streck som engelsmännen, enligt det
af Beaconsfield utfärdade lystringsordet, firade som en
hederlig fred — peace with honour.
Österrike lät sig af kongressen tillerkännas Bosnien
och Herzegovina.
Den yngste och svagaste, men i sina ministrars och
ministerkandidaters person redan af megalomani besatta
stormakten hade äflats och intrigerat för att också få
en bit af kakan. Att det misslyckades kändes så bittert
för de politici som efter Cavour och männen af hans
skola fått Italiens öden i sina händer att de ej visste att
förtiga den skamliga planen. Klagomålen yttrades
offentligen, uttalades i parlamentet (högermannen Arbib i
deputeradekammaren den 7 december 1881)!
Och samtliga kongressledamöter voro ense om att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
