Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt politiska läge - Mellan Varangerfjord och Nedre Donau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MELLAN VARANGERFJORD OCH NEDRE DONAU 25
makterna »på förhand afsade sig att draga någon särskild
fördel af de förestående händelserna». På den tiden
trodde man världen rundt på en sådan förklaring och de
som gifvit löftet sveko ej heller den allmänna tilliten.
Numera åter, om Englands signatur skulle sättas under
en dylik deklaration, skall ingen däri se annat än hyckleri.
Vid ingen föregående tidpunkt har den engelska läran, att
engelska intressen, allmänna eller enskilda, enligt en för
hela världen gällande oskriven lag ha försteget framför
alla andra staters och deras undersåtars rätt, stått så
högt i kurs som nu hos dessa kristna öbor. Att från
denne bundsförvant vänta något stöd, vore dåraktigt. Det
olycksaliga papper som heter Novembertraktaten kan
emellertid tjäna till formell förevändning för en
inblandning, som har intet annat syfte än att med skandinaviska
hamnar och öar låta sig väl betalas för underskriften på
en fredstraktat mellan Tyskland och Ryssland, sluten på
de små grannarnas bekostnad.
Sådan är stormakternas politiska moral i nutiden.
Lika litet som Ryssland skall Tyskland tveka, efter en
kraftmätning med grannen, att förenkla uppgörelsen på
det sättet att ingendera behöfde bli förödmjukad genom
afträdelse af eget land. Hur skulle man då ej uppbjuda
den tyska filosofiens resurser för att visa att en europeisk
nödvändighet påbjöde just den lösning för hvilken vi
blefve offer! Det skulle då talas vackert om de lidanden
som rubbningen af industrien, af arbetsmarknaden, af
affärerna medfört, om folkens fredslängtan, om deras
fordran att regeringarna måtte återställa freden. Några
offer måste ju ett så stort mål kräfva. Och när detta kan
vinnas utan att de stora samfunden, som företrädesvis
konstituera den nutida kulturens bärare, därigenom lida
afbräck, så är det en ringa och för öfrigt öfvergående
olägenhet att små och i den nutida massutvecklingen föga
lifskraftiga nationaliteter öfvergifva sin partikularism, för
att på samma gång dessa bibehålla all den autonomi som
kan vara önskvärd — taga del i den starkare evolutionen
hos större och mäktigare organisationer. — Det gifves
tjogtal af tyska professorer som härom skola skrifva de
mest öfvertygande afhandlingar. Och att de då skola
tala ur djupet af det tyska Bewustsein, därom kunna vi
ej tvifla. Vi se ju att Preussen för våldspolitik mot våra
laglydiga stamförvanter i Nordslesvig, såsom ryssarna
mot Finlands folk. Vi se att den tyska minoritet som
ogillar förföljelserna mot de dansktalande i Slesvig ej
har mera inflytelse än den ryska minoritet som ogillar
våldspolitiken i Finland. Hur skulle vi väl kunna för
oss dölja att det tyska föraktet för en kultur som dels ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
