Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt politiska läge - Vårt politiska läge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅRT POLITISKA LÄGE 35
största af tyska folkets angelägenheter, fanns ej vidare
rum för någon tvekan. Säkerligen har hvarken den
allmänna rösträtten eller parlamentarismen tilltalat honom
personligen. Men han insåg att det handlade om en
rättighet, som för millioner människor ägde ett värde långt
öfver deras rent materiella intressen, att ett i själfva
verket ojämförligt värde tillkom röstsedeln, emedan den
utgjorde intyget om full medborgarrätt. Och att en
sådan faktor i det politiska lifvet tilltvang sig hans
respekt, det vittnar om ett ofantligt afstånd mellan hans
statsmannasynpunkter och deras statsrådsvyer som tro
sig ha handlat synnerligen habilt, när de lyckats
undanskjuta en reform som de frukta och som anse det
fullständiga laglydiga lugnet på ytan ådagalägga att icke heller
någonting rör sig på djupet. Man har ju dock sätt
tillfällen då fortsatt motstånd mot en lika länge undanskjuten
som fordrad reform plötsligen och oförväntadt befinnes
så omöjligt att det ej ens försökes. Så i Danmark 1848.
Utan storm och förödelse gick en ny tid upp öfver landet,
och till tack därför förde »den tappre Landssoldat» under
utmärkta ledare med ovansklig heder det första
schleswigska kriget till ett lyckligt slut. Hvilken skillnad från den
icke aflägsna tid då skyldigheten att bära vapen till
landets försvar hörde med till den vid gården stavnsbundne
bondens skymfliga träldom !
Skola vi påminna om det största exemplet af alla?
Beskrifningarna om tillståndet inom den »kungliga» franska
armén i adertonde seklet äro förskräckliga. Linien
värfvades till stor del bland samhällets sämsta element —
värfvarna sökte rekryter till och med i fängelserna. Äfven
i fredstid deserterades i massa. Att efter freden i Aachen
(1748) 30,000 rymmare blifvit fusiljerade eller skickade
till galärerna, hindrade ej att efter freden i Paris (1763)
på blott 8 år 30,000 öfvergåfvo fanorna. Ar 1791 sjönk
effektiven ned till 100,000. Den föraktade milisen,
utlottad allenast bland den fattigaste landtbefolkningen,
deserterade också eller undandrog sig utskrifningen genom
att rymma till skogarna eller hugga af ett par fingrar.
Hur såg det däremot ut under revolutionskrigen, vid
hvilkas början de adliga officerarnas emigration ytterligare
desorganiserade linien? Bland den stora mängden af
deltagare och åsyna vittnen låt oss höra en man som 1792
anmälde sig som frivillig, en man ur aristokratien, grefve
Gouvion Saint-Cyr, den sedermera från otaliga slagfält
namnkunnige generalen, sent omsider marskalken: »Från
alla håll ilade man till vapen. Alla, som voro i stånd
att uthärda ansträngningarna, begåfvo sig till lägren; man
öfvergaf sina studier, sitt yrke. Patriotismen fick ersätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
