Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ständig neutralitet - Fredsrätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 ADOLF HEDIN
nämna står i det närmaste samband med föremålet för
denna afhandling.
I den internationella diskussion som efter konferensen
i Haag ägt rum intager namnet D’Estournelles De Constant
det öfver all jämförelse främsta rummet. Först nu har
ett annat namn ryckt upp till en plats bredvid hans, den
redan förut vidtberömde statsrättslärares, De Martens, om
hvilkens i sanning utomordentligt märkvärdiga afhandling
i Revue des deux Mondes för 15 nov. 1903 utgifvaren af
Det ny Aarhundrede gjort mig den synnerligen stora hedern
att erbjuda mig plats för ett uttalande, som själfskrifvet
blifver glädje öfver en stor ljusning i ett stort mörker.
D’Estournelles De Constants stora bragd är denna,
att han har omintetgjort det första och äfven därigenom
farligaste försöket, att när förbittringen öfver ryska tsarens
stora initiativ ej kunnat förebygga fredskonferensen i
Haag, ej heller hindra att den slöt med betydande
resultat, låta dem obemärkt dö, samt sålunda i stillhet
begrafva de förhoppningar folken vid dem fäst. Det skulle
därefter ej längre blifva för någon möjligt att vidhålla ens
förhoppningen om förverkligande i en aflägsen framtid af
fredsvännernas ideal. Där de maktägandes bemödande strandat,
vore ej där fullföljandet af de enskildas någonting sämre än
blott löjligt, då man endast kunde locka entusiasm,
företagsamhet, uppoffring från upphinnliga mål i kulturens tjänst.
Ja, vore man ej stadd på orätt väg, när en missledd och
missledande sentimentalitet ville »humanisera» krigföringen?
Ju kraftigare, ju mera skonslösa medel, dess snabbare
vunnes krigets mål, och det vore en sannare humanitet.
— Folken borde nu öfvertygas, att fredskonferensens
resultat vore dömda genom sin egen haltlöshet. Där satt
en skiljedomstol, hvad uträttade den? Intet. De
makthafvande läto den bevisa sin oförmåga, genom att ej
anlita den; och allmänheten visste ej ens af att den
existerade. Man talade ej om den, det var intet att tala om;
och det var högsint att ej låtsa om ett vackert men
tyvärr nödvändigtvis förfeladt företags gagnlöshet.
Denna tystnadens sammansvärjning har D’Estournelles
De Constant brutit. Det fälttåg han fört är
beundransvärdt, genom en oförtröttad energi mot de stormäktigas
fientlighet och genom en ojämförlig talang att för en
föga mottaglig allmänhet förklara, hvad konferensens
resultat rimligen kunde blifva, hvad de voro, och att de
utgjorde ett stort verk som det åter berodde af folkmeningen
och folkviljan att ur sitt hvilande tillstånd föra ut i det
internationella lifvets verklighet, liksom det var en under
ett sekel framvuxen folkopinion »fantasternas»,
»utopisternas» skapelse — som utgjort den ofantliga, oafbrutet eröf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
