Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ständig neutralitet - Fredsrätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 ADOLF HEDIN
berättigad, som den speciella, tillfälliga vid utbrytande
krig. Samma oomtvisteliga rätt tillkommer Sverige och
Norge, likasom de kunna förena sig med Danmark för
att skydda sin permanenta neutralitet. En förklaring i
denna form har rätt till samma respekt, som om den
vore garanterad af de stora makterna. Ingen annan
förpliktelse följer af dess unilaterala neutralitetsbeslut, än
att det själft »respekterar de skyldigheter som härflyta
af neutraliteten», således, när denna är perpetuell, att
städse afhålla sig från den »stora internationella politiken>,
ej inblanda sig i andras angelägenheter, ej »på något
sätt göra andra nationer tjänster, som kunde
kompromettera dess fullständiga opartiskhet och absoluta
neutralitet».
Danmarks neutralisering måste utsträckas till Sundet
och Bältena. Om ena parten i ett stormaktskrig skulle
söka att rycka åt sig nycklarna till Östersjön genom ett
öfverfall på Danmark, då vore det, därest Danmarks
principiella permanenta neutralitet vore deklarerad och
känd, en plikt till upprätthållande och skyddande af
Danmarks rätt, att en annan makt skyndade till dess
bistånd mot öfverfallet. Däremot, om Danmarks neutralitet
endast vore tillfällig, proklamerad blott ad hoc, för ett
redan förklaradt krig, då skulle hjälpsändningen från en
tredje makt antaga karaktären af en allianskombination
mot en gemensam fiende.
De Martens, i motsats mot Tysklands lärde,
tillerkänner de små staterna en historisk mission, främst
den att verka för »aktning för rätten och för rättvisans
herravälde i de internationella förhållandena. Det första
steget på denna väg är de små staternas permanenta
neutralitet.» I motsats mot Tysklands lärda, såsom
Treitschke, anser han dem icke mista sitt mål och
förlora en värdig tillvaro, om de vägra att kasta sina
tillgångar 1 krigets gap, de skola visa, att, genom
utvecklingen af sina produktiva krafter, de »kunna betrygga en
säker och afundsvärd framtid», deras neutralitet skulle
blifva ett af de säkra och praktiska medlen att »garantera
Europas fred och nationernas materiella och intellektuella
framsteg».
De Martens” framställning bär en sådan prägel af
rättrådighet och högsinthet, att den är ägnad att återgifva
någon förtröstan åt oss alla, som börjat misströsta om
folkrätten såsom numera blott ett vackert namn för
svikliga och svikna illusioner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
