Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det militära försvaret - 1901 års härordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1901 års härordning.
(Karlstads-tidningen 3 och 10 dec. 1900.)
I.
Stockholm 27 november.
Herr redaktör.
Gärna efterkommer jag det vänskapsfulla anbudet att
i Eder ärade tidning yttra mig om det väntade förslag
från regeringen, hvarmed ett nytt skede skall öppnas i
vår så fruktansvärt illa behandlade försvarsfråga.
Jag börjar med en erinran därom, att jag sannolikt
tidigare än åtminstone de allra flesta, som i Andra
kammaren skola afgifva sin röst i denna sak, har uttalat mig
för ett rent värnpliktssystem. Sedan dess, eller under
något mera än ett fjärdedels sekel, har ju erfarenheten
bekräftat vår, jag menar de gamla värnpliktsvännernas,
åsikt, att vårt land på hvarje annan väg endast skall
åstadkomma ett mycket dåligt försvar, äfven om så dyrt,
att ingen hittills tänkt sig på långt när en sådan
kostnadssumma. Det är då själffallet, hvar jag är hemma:
den som för så länge sedan och ej utan inflytelse å egna
lefnadsöden intagit en låt vara mycket anspråkslös plats
i värnpliktsvännernas avantgarde, vill ännu som invalid
försöka att hjälpligt fylla den.
Man har välment sagt mig, att den motståndare till
urtimaeländet, som för åtta år sedan öfverhopades —
äfven af gamla stridskamrater — med störtsjöar af
skymford, t. o. m. anklagades såsom förrädare, nu fått
upprättelse, då regeringen sanktionerar den redan 1893 af
dåvarande majoren Bildt uttalade förkastelsedomen öfver
urtimans verk, om hvilket hr Rappe inför Andra
kammaren hade försäkrat, att det var tillräckligt att betrygga
vårt lands själfständighet. Nej, det är alls ingen tröst,
att vederbörande åter förspillt en lång följd af år för att
på landets bekostnad lära, att urtimaverket var lika
odugligt som de medel, med hvilka det genomdrefs, voro
klandervärda. När man tänker på, hur årtionde efter
årtionde blifvit förspillda efter 1873 års kompromiss och
att vi redan skulle kunna äga en sådan organisation, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
