Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det militära försvaret - Revision af krigslagarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET MILITÄRA FÖRSVARET 225
ju lika litet att af dem fordra juridiska, som att af
juristerna begära militärvetenskapliga insikter.
Indragning af krigshofrätten har många gånger sedan
lång tid tillbaka varit ifrågasatt. Besparandet af en
statsutgift är visserligen giltigt skäl för indragning af en
onyttig institution, äfven om besparingen ej är någon
mera betydlig summa, men härvidlag är det skälet mycket
underordnadt. Vida viktigare är det motivet, att denna
domstol ej kan fylla sin uppgift i den militära
rättskipningen, vare sig att den fungerar såsom första instans
eller som appellationsdomstol. Exempelvis må erinras
om krigshofrättens utslag i anledning af åtal mot en
krigsrätt, som af oförstånd dömt en artillerist till
straffarbete; jag hänvisar till handlingar bifogade en vid första
riksdagen 1887 i Andra kammaren väckt motion n:o 130.
Af dessa handlingar framgår, att och på hvilka alldeles
häpnadsväckande grunder krigsrätt vid Svea
artilleriregemente dömt en artillerist för förment inbrottsstöld till
straffarbete i 6 månader 15 dagar, att 1 år utöfver
strafftiden vara medborgerligt förtroende förlustig, samt
uteslutas ur krigsmakten; att justitiekanslersämbetet
förordnade åtal mot tre ledamöter af rätten, mot hvilka
krigsfiskalen yrkade att de skulle dömas till böter, att
ersätta kronans kostnader för den dömdes underhåll i
straffängelset, samt att till honom erlägga skadestånd ;
att krigshofrättens ende lagkunnige ledamot gillade
krigsfiskalens samtliga yrkanden; men att de militära
ledamöterna ogillade åtalet. — Det förtjänar ihågkommas, att
K. m:t benådade den oskyldigt dömde, hvilket beslut tyvärr
dröjde tills han undergått största delen af straffet. Denna
gång utöfvades benådningsrätten ej af den vanliga
anledningen: att afhjälpa den alltför stora hårdheten i en fullt
laglig dom, utan för att bereda en af »oförståndet» dömd
person någon upprättelse. Att den domstol, som gillar
hvad krigsrätt i ett dylikt fall föröfvat, ej förmår att fylla
sin uppgift, är ej ett obefogadt omdöme.
Regeringen har icke förhållit sig alldeles likgiltig till
frågan om krigshofrätten, men visserligen ej heller
utvecklat någon mycket stor energi för att mot det dels
öppna, dels dolda motståndet genomdrifva sitt förslag.
Sedan två i samband med förslaget till 1868 års
strafflag i justitiedepartementet utarbetade alternativa förslag
till fullständig ny rättegångsordning för krigsmakten fått
förfalla, föranledde nya i Riksdagen väckta förslag om
krigshofrättens indragning, att i departementet ett förslag
till partiell ändring af 1868 års rättegångsordning
utarbetades (1881), hvilket efter granskning i Svea hofrätt och
krigshofrätten i någon mån modifierades. Båda förslagen,
15. — Adolf Hedin. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
