- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter II /
227

(1915) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det militära försvaret - Revision af krigslagarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DET MILITÄRA FÖRSVARET 227

möter och Konungens rådgifvare, behöfver en dylik
utlåtelse ej kvalificeras.

3) Om regeringens förslag från 1881 upptages med
den ändring, att militärer endast tillkallas för att höras,
så blifver den militära »sakkunskapen» tillräckligt
tillgodosedd.

När för ett par och trettio år sedan
justitieombudsmannen Fröman tog till orda mot »inrättande af ett
advokatstånd» (Ämbetsberättelsen till 1868 års Riksdag),
gjorde han gällande, att om behof varit för handen, ett
advokatstånd skulle hafva uppstått af sig själf. Men ett
sådant behof hade icke förefunnits af det skälet, att
»lagboken varit och är en folkets bok», så att hvarje
rättsökande kunde inför rätta reda sig själf, utan biträde.
Längre fram föranleddes han af den synnerligen
upprörande utgången af ett åtal att såsom en af de kraftigt
påkallade reformerna i rättegångsordningen framhålla
»anställandet af lagkunniga försvarare att i rättegången
biträda för brott häktade och tilltalade personer».
(Ämbetsberättelsen till 1883 års Riksdag.)

Denna mening har mer och mer utbredt och befäst
sig. I pressen hafva anförts mycket talande exempel
uppå, bur rättskunnig persons ingripande lätt och
skyndsamt ställt till rätta för en oskyldigt åtalad, och andra
exempel, huru okunnighet i rättegångsformer, rädsla m. m:
hindrat den åtalade att på egen hand lägga i dagen sin
skuldfrihet. En »folkets bok» är »lagboken» nog icke.
Och det torde väl ej bestridas, att det för mannen ur ledet
skall vara ännu vanskligare att föra sin talan inför
öfverordnade, äfven om dessa äro tillstädes blott för att höras.

Beträffande denna fråga — som förordningen om
krigsdomstolar o. s. v. förbigår med tystnad, och hvarom väl
således 15 kap. i den allmänna rättegångsordningen gäller
— torde jag få hänvisa till a) det af en norsk kommitté
(2 jurister, 1 militär) 1894 afgifna förslag till >»Lov om
Rettergangsmaaden i militere Sager», där 7 kap. ($$ 65—
78) handlar om »Sigtede og hans Forsvarer» (jfr
motiverna sid. 134—5). Här föreskrifva 67 $, att »Sigtede har
Ret til at lade sig bistaa af en Forsvarer paa alle Trin
af Forfölgningen»; 68 §, mom. 1—5, och 69 §, när
»Sigtede skal have Forsvarer»; 70 8, att i de fall, som
omtalas i 68—69 88, »offentlig Forsvarer skal beskikkes»,
när han ej själf giltigt valt, eller det till hans bästa finnes
nödigt att förordna någon vid sidan af den han själf valt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 26 01:04:38 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adhedin2/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free