Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det militära försvaret - Revision af krigslagarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234 ADOLF HEDIN
»hedersbevisning» ej så många sidor, men förtjänar ej
därför ringare uppmärksamhet.
Vid en något så när uppmärksam genomläsning af
hvarjehanda hithörande författningar kan det ej undfalla
en, att de som redigerat dessa lagtexter nöjt sig med en
ganska anmärkningsvärd brist på klarhet och precision,
ehuru häraf mycket ledsamma följder äro att befara, i
ty att ordalagens oklarhet kan inverka till förvärrande af
straff, hvartill någon dömes. Ett synnerligen olyckligt
uttryck, det ofta återkommande, som det tyckes rent af
med förkärlek använda: »ovillkorlig lydnad», förtjänar
särskild uppmärksamhet, såsom högst förvillande och
vådligt, i stånd att komma mycken olycka åstad. I
disciplinstadgans § 3 läses: »Underlydande krigsman är, under
tjänstens utöfning och i hvad som angår tjänsten, skyldig
förman ovillkorlig lydnad»; samma bud om »ovillkorlig
lydnad» upprepas i tjänstgöringsreglementet för armén,
1:a delen, 1:a kap. 1:a § 1 och 2. Likaså i
»korpralsundervisning för infanteriet», 1889. I »undervisning för
infanteristen», 1890, är ordalydelsen: »Soldaten skall
ovillkorligen åtlyda förmans i tjänsten gifna befallningar.»
Hvad betyda nu dessa orden »i tjänsten», eller »i hvad
som angår tjänsten»? I samma § och mom. af
tjänstgöringsreglementet, där dessa ord förekomma, begagnas
om den lydnadsplikt, som åligger vid krigsmakten anställd
person, som ej är krigsman, helt andra uttryck, nämligen:
»— — — skyldig att åtlyda hvad den, som enligt
tjänstereglemente eller särskildt förordnande öfver honom har
befälsrätt i tjänsten, inom gränsen af denna rätt anbefallt>.
Och i § 3 af disciplinstadgan heter det: »Annan
underlydande är pliktig att åtlyda hvad förman inom gränsen
af sin befälsrätt anbefallt.> Den lydnadsplikt, som
föreskrifves i de senare formuleringarna, är således
väsentligen olik den »ovillkorliga», ty här erkännes rätten att
pröfva, om den befallande stannat inom sin befogenhets
gränser eller öfverskridit dem, och i senare fallet ej blott
rätt att vägra lydnad, utan ock skyldighet att icke lyda,
därest befallningen t. ex. ginge ut på en lagöfverträdelse,
enär ej förmanskap eller befälsrätt rättfärdigar den eller
undanröjer vare sig moraliskt eller juridiskt ansvar
därför. Däremot är det ej tvifvelaktigt, att en krigsdomstol,
där det militära elementet har röstöfvervikt, alltid skall
finna, att den har felat, som åtalas för brott mot första
stycket i disciplinstadgans § 3 och första stycket i det
anförda mom. i tjänstgöringsreglementet. Ty att gifva en
befallning på sådant sätt, att det villkor, som där
uppgifves — nämligen att befallningen är i bokstaflig mening
gifven »i tjänsten» — är den enklaste sak i världen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
