Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionsupplösningens förhistoria - Data och fakta om unionspolitiken från 1814 till 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346 ADOLF HEDIN
som härvidlag existerat, och naturligtvis, tillade han, är
frestelsen så mycket större ju ömtåligare och kinkigare en
fråga är, eller när det gäller ett fall då man icke vill röja
ett felsteg; det går så till, att utrikesministern talar ett
par ord med konungen på Stockholms slott eller på gatan
eller hvar det nu kan vara — ifall han öfverhufvudtaget
talar vid honom. Och sedan efter en 14 dagar kommer
en vaktmästare till statsministern — han hade själf varit
det då — och till den andra tillkallade statsrådsledamoten
med s. k. protokoll öfver ett sammanträde, som aldrig har
hållits, ett sammanträde mellan statsministern,
utrikesministern och en tillkallad svensk statsrådsledamot samt
dessutom främste mannen i norska statsrådsafdelningen i
Stockholm — det tillgår ju så sedan år 1835, att en af den
afdelningen får taga del i dylika frågors behandling. Ja,
en vaktmästare kommer så med protokoll som icke är
något protokoll, utan hvilket helt enkelt är uppsatt
alldeles godtyckligt i utrikesdepartementet, och låter oss med
våra namnteckningar bekräfta, att vi ha varit närvarande
vid fattandet af beslut i frågor, som vi aldrig hört talas
om. — Jag sade honom, att då han fann sig i detta, var
det ganska naturligt att han blef behandlad på det sättet.
Så var det med den frågan.
Hvarför underhandlingarna strandade 1885.
Då vi träffades förra gången, var jag i tillfälle att
visa, att den lära, som nyligen skickats ut till ett af våra
grannländer, att tvisten mellan Sverige och Norge bestod
däruti och berodde därpå, icke att man från svensk sida
någonsin velat förneka Norge dess lika rätt med Sverige i
unionen, utan att man icke kunde blifva öfverens om
sättet. Jag visade, huru fullkomligt felaktigt detta
påstående var, gående jag därvid fram till 1885. Jag nämnde
då, eftersom jag är en af de få, som mycket noga känner
den saken efter friherre Hochschilds bortgång, huru ett
från hans sida allvarligt tillämnadt försök att åtminstone
till en god del lösa frågan om den gemensamma
utrikesstyrelsen strandade på hans kollegers motvilja, hvilken åter
var beroende däraf, att de fingo en tillsägelse från Första
kammaren att icke företaga sig någonting sådant, en
tillsägelse, som för resten framfördes från högvederbörligt
håll. Huru har det då varit sedan 18835?
1885 och 1886 idkades förhandlingar mellan de båda
regeringarna om en ny organisation af utrikesstyrelsen,
gående därpå ut, att vid behandling af dessa frågor skulle
tre ledamöter af hvartdera landets statsråd utgöra ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
