Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Charles Hippolyte de La Bussière. Med anledning af Victorien Sardous Thermidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
514 ADOLF HEDIN
kontrarevolutionära publiken på den gamla teatern
upprepa versen i Didon:
Les rois, comme les dieux, sont au-dessus des lois.
Emellertid är det en afskyvärd osanning, att Talma
skulle ha anstiftat den olycka, som snart drabbade hans
forna kamrater. Flera andra vittnesbörd att förbigå, ha
m:lle Louise Contat och Mauduit Larive, således två af de
förmenta offren för hans illvilja, offentligen protesterat
mot denna smädelse.
Den rojalistiska teatern drog naturligtvis ihop
ovädersmoln öfver sig. När vid nyårstid 1793 en våldsam satir
mot jakobinerna spelades, Layas pjäs PAmi des lois, slog
dock ännu icke åskan ned. I augusti samma år
uppfördes Paméla ou la vertu récompensé af Francois de
Neufchåteau. Den borde icke gärna kunna anses som
alltför förgriplig, men nu, efter girondisternas
proskription, voro vederbörande mera enväldiga, på samma gång
de kanske kände mera behof, ej blott mera lust, att tysta
motsägelsen. Paméla blef förevändningen, medan l/Ami des
lois var verkliga skälet. Välfärdskommittén förbjöd
Paméla. Sedan författaren däri vidtagit tidsenliga ändringar,
blef den väl frigifven och spelades ånyo, men som
aristokraterna ännu funno anledning till applåder och
demokraterna till missnöje, så blef pjäsen återigen förbjuden,
teatern stängdes och skådespelarna arresterades. Det var
den 3 september 1793 som konventet, under Robespierres
presidentskap och på rapport af Barére, gillade detta
välfärdskommitténs beslut. Följande natt sändes
skådespelarna i fängelse, herrarna till Magdelonettes, sedan till
Picpus, damerna först till Sainte-Pélagie och sedermera till
Anglaises, i allt inemot trettio personer.
Flertalet af dem återfick ej friheten förrän efter den
9 thermidor år II (27 juli 1794). Hur gick det till att
de fingo upplefva den befrielsens stund, som slog när
Robespierre föll? Det var ju helt nära — påstår man,
dock utan att bevisa det — att, om också en del kunde
hoppas att återfå friheten, en del skulle guillotineras och
en del deporteras. Ja, hur det gick till, därom finnes en
af många såsom tillförlitlig upprepad sägen, men fråga
har uppstått: är den sanning eller en saga? För första
gången har spörsmålet blifvit allvarligen undersökt, sedan
Victorien Sardou i sitt skådespel Thermidor, som i vintras
fick spelas blott ett par gånger å Comédie française,
äfvensom Jules Claretie, uti sin i fjol utgifna roman
Puyjoli, populariserat den snart ett århundrade gamla
berättelse, som redan hade lockat Alexandre Dumas d. ä.
— berättelsen om hur La Bussiere hade med fara för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
