Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Charles Hippolyte de La Bussière. Med anledning af Victorien Sardous Thermidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSK HISTORIA 517
ene efter den andre, tagit berättelsen för god, exempelvis
Gaston Mangras, Talmas biograf Alfred Copin, allra senast
Opéra-Comiques historiker Arthur Pougin — och i och
med Clareties Puyjoli och Sardous Thermidor har den
konsakrerats såsom populär historia.
* *
Cd
Vittnesbörden äro ej få, ej betydelselösa. Men det
finnes rum för tvifvelsmål, hvilka visst icke grunda sig
blott på berättelsens hyperromantiska och osannolika
karaktär i det hela, utan på de bevisliga, mycket grofva
oriktigheter, den innehåller.
Det redan af Etienne och Martainville offentliggjorda,
för hela legenden ytterst väsentliga bref, hvarigenom Collot
d’Herbois skall ha förständigat Fouquier-Tinville att ställa
skådespelarna inför rätta och genom hvilket La Bussière
skall ha erfarit hvad som förestod, är uppenbarligen
understucket, ty det finnes ej exempel uppå, att en sådan
order blifvit utfärdad af blott en ledamot af
välfärdskommittén.
Vidare kan La Bussière ej ha varit i tillfälle att göra
aktören Fleury den tjänst, han berömmer sig af, ty Fleury
var frigifven redan den 28 maj, d. v. s. en hel månad
före det brefs datum, af hvilket La Bussière skall ha
inhämtat att Fleury endast hade fem dagar kvar att lefva.
Icke heller behöfde m:lle Lange hans tjänstvillighet,
eftersom hon blifvit frigifven den 20 maj.
Det heter, att, när La Bussiere om natten mellan
den 9 och 10 messidor gick nedför trappan för att
smyga sig hem, i fickorna medförande de på förut
bebeskrifna sätt behandlade papperen, han skrämdes af ett
högljudt samtal: han kände igen Robespierres, Collot
d’Herbois’ och Saint-Justs röster. Lyckligtvis faller hans
blick på en vedlår, i hvilken han kryper ned och afhör
samtalet, hör Saint-Just förfäkta, att välfärdssystemet
borde fortsättas så, att efter två månader icke en enda
fiende inom republiken skulle finnas kvar. Mot denna
högst intressanta detalj har Armand Lods gjort den
förargliga, men mycket riktiga invändningen, att
Saint-Just då befann sig 1 Belgien. Det var vid denna tidpunkt,
som den 27-årige f. d. markisen, konventets representant
vid Sambrearmén, så godt som nödgade de nog ej utan
giltiga skäl tvekande generalerna, Jourdan och dennes
underbefälhafvare, att föra sina hungrande trupper mot
österrikarna och slå dem i den lysande bataljen vid
Fleurus den 8 messidor år II (26 juni 1794). Den 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
