Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skilda ämnen - Är det folken, som vilja krig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKILDA ÄMNEN 611
ring? Konungen och hans ministrar visste allt detta,
men de tego. Och för att gifva sig sken af att vika för
folkets vilja, läto de en enskild förening — som de
lagligen kunnat upplösa från i dag till i morgon —
upphäfva sig till en stat i staten, de låtsade taga dess härskri
för folkets enstämmiga röst. När så olyckan kommer,
då blifver olyckans upphofsman straffri, och på olyckans
offer hvälfves äfven det moraliska ansvaret!
+; *
kd
Hvad Napoleon III:s lagstiftande corps beslöt, hvad
kamrarna uti Spanien och Italien låtit ske, det
vederlägger ej hvad Immanuel Kant för etthundratvå år sedan
skref i Zum ewigen Frieden. Bland villkoren för den
eviga freden — som han i sin Rättslära betecknar såsom
»hela folkrättens slutliga mål» — eller för närmandet
till detta mål angaf han i sin »första definitivartikel till
evig fred mellan staterna», att »den borgerliga
författningen i hvarje stat skall vara republikansk». Därmed
menade han ej ett statsskick hvilket som helst med blott
den yttre form, vid hvilken man plägar fästa namnet
republik; utan en författning, hvilande på alla undersåtars
likhet som statsborgare, och i hvilken den verkställande
makten vore åtskild från den lagstiftande, således en
representativ författning. Och grunden, hvarför en sådan
författning öppnade utsikt till den eviga fredens
förverkligande, vore denna: »Om — och under denna
författning kan det ej vara annorlunda — statsborgarnas
samtycke erfordras, för att besluta om ”krig skall vara
eller ej’, så är intet naturligare än att de, då de genom
sitt beslut måste öfver sig själfva nedkalla krigets alla
lidanden såsom att själfva bära vapen, att af sitt eget
gods bestrida krigets kostnader, att bekymmerfullt råda
bot på den förödelse det lämnar efter sig, och slutligen,
till råga på olyckan, äfven själfva åtaga sig en
skuldbörda som förbittrar själfva freden och, för stundande
städse nya krig, aldrig kan slutbetalas — att de skola
mycket betänka sig på att börja ett så slemt spel; då
det däremot i ett statsskick, där undersåten ej är
statsborgare, och som alltså ej är republikanskt, är den minst
betänkliga sak i världen, alldenstund statens öfverhufvud
ej är statsborgare utan statens ägare, genom kriget ej
mister det minsta af sina taflor, jakter, lustslott och dylikt,
således kan af obetydliga anledningar besluta ett krig
som ett lustparti, och likgiltigt öfverlämna dess
rättfärdigande, för anständighetens skull, åt den därtill alltid
redobogna diplomatiska corpsen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
