Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsteckning och karaktäristik av Bengt Lidforss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Atalsperioden
chcvalcriska ståndpunkt. För en var, som opartiskt betraktar
dessa förhållanden, är det solklart att Danielsson hade
fullkomligt rätt då han hävdade, att rådhusrättens utslag skulle blivit
helt annorlunda, om en motsvarande förseelse begåtts av en
fattig postexpeditör eller en annan obemedlad man utan
relationer. Nu var den skyldige en högt uppsatt person,
tillhörande den finaste societeten, hans motpart däremot en fågelfri
folkuppviglare, och i sådana fall tillämpas än i dag den maxim,
som en av skånska hovrättens medlemmar härom året gav
följande formulering: »i detta mål döma vi ej som jurister, utan
som människor».
Innan Danielsson hann avbörda det fängelsestraff på ett år,
som hans uppträdande i Lagerbergska saken renderat honom,
invecklades han i nya åtal av en om möjligt ännu mera upprörande
art. Ungefär samtidigt med att den socialistiska rörelsen
börjat taga fart i Sverge, framträdde den s. k. utilistiska rörelsen,
vars huvudman var en f. d. folkskollärare, som efter en kortare
vistelse vid Upsala universitet börjat bedriva en slags ateistisk
kolportörsverksamhet, utan tvivel mycket välment, men ett
tämligen ytligt uppkok på Ingersolls fria tankar, Biichners
materialism, Mills utilitarism, alltsammans kryddat med
hårresande citat ur gamla testamentet. Både Danielsson och
Bran-ting stodo, så goda fritänkare de än voro, i grunden antipatiskt
skeptiska mot denna i och för sig sterila propaganda, som till
på köpet hotade att på sina ställen urarta till en ny form av
läseri; men då åtalen och polisförbuden började hagla över
utilistapostlarna, vilkas fritänkeri, hur blottat på kulturell
bärkraft det än var, dock representerade ett framsteg gent emot
den teologiska ståndpunkten, kom man från socialistiskt håll
dem till undsättning, väl mera för pincipens skull än av
sympati för agitationen som sådan. På våren 1888 införde
Hjalmar Branting i »Socialdemokraten» en av Lennstrand författad
»Hälsning», vari såväl »gud» som den rena evangeliska läran
förnekades, och som på den grund inbrakte »Socialdemokra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
