Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsteckning och karaktäristik av Bengt Lidforss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi^or J^yd bergs jury dom
man antager — på goda grunder! — att denna rörelse är
särskilt farlig i Sydsverge.»
Måhända känner sig en och annan enstaka läsare ej fullt
övertygad om riktigheten av Danielssons uppfattning i denna
sak, då vi ju i Sverge för tryckfrihetsmål äga en s. k.
juryinstitution. Är man emellertid en smula initierad i hit hörande
ting, så vet man mycket väl, att det sätt, varpå juryn väljes i
Sverge, gör det möjligt för en rådhusrätt att ofelbart få en
åtalad skrift fälld, därest rätten så önskar. Den som skriver
dessa rader har själv någon erfarenhet som juryman i
tryckfrihetsmål mot socialistiska tidningar och har en gång varit vittne
till, hurusom de tre av rådhusrätten valda jurymännen
enstämmigt förklarade sig icke ha tagit och ej heller hågade att taga
kännedom om handlingarne i målet, enär de »ej kommit
tillstädes för att prata strunt, utan för att göra slut på
skandalskriveriet». Naturligtvis är en svensk jury icke alltid
sammansatt av dylika element, då ju rådhusrättens moralnivå icke är
densamma över hela landet; men angående den anda, som
besjälade Malmö rådhusrätt under året i 888 kan man dock få en
bestämd föreställning redan av det faktum, att rätten konsekvent
ådömde höga — mycket höga — fängelsestraff för brott, som
enligt lag kunnat få sonas med böter ända ned till trettiotvå
kronor och 66 skillingar.
Det var med denna juryernas växlande beskaffenhet som
Hjalmar Branting räknade, då han på hösten 1888 i
»Socialdemokraten» avtryckte Danielssons upprop »Till världsalltets
upphovsman. Brantings avsikt var att få den åtalade skriften
frikänd av en Stockholmsjury, som förmodades skola anlägga
förnuftigare synpunkter än Malmöjuryn, och ett sådant
frikännande utslag kunde naturligtvis ej gärna undgå att influera
på den dom, som högsta domstolen då ännu ej avkunnat i det
Danielssonska hädelsemålet. Försöket misslyckades emellertid,
och den 22 dec. skriver Branting till sin då redan fängslade
stridskamrat:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
