Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsteckning och karaktäristik av Bengt Lidforss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ni också tröttna på. Nej låt oss säga en ny värld, en ny sol,
en ny måne och nya stjärnor. Och det skall jag göra. Och
så en stor kvarn som kan mala om era fruntimmer till sköna
jungfrur och er själva till ungersvenner med bruna lockar och
ögon blå. Och allt detta skall jag göra! Då vill ni vara med!
Tack för göken! Och spela nu i fred er priffe medan jag går
hem och söker laga om den gamla världen.
Partivännerna sågo något stötta ut, men de voro snart inne
i sitt spel, fullkomligt nöjda med den värld de levde i.»
På samma gång som dessa klagomål över revolutionens
uteblivande börja göra sig hörda, inställa sig på vissa håll
symptom av missnöje med redaktören av Arbetet och hans sätt
att sköta sin post — en del flitiga och plikttrogna läsare
började tycka att han numera levererade för lite
originalartiklar. Man konstaterade, att nittiotalets »Marat» skrev mindre
antal artiklar i veckan än åttiotalets Axel Danielsson, och
man förstod icke, att den enastående kraftutveckling som D.
presterat under tidningens första år var det abnorma, nittiotalets
kvantitativt ringare prestation det i längden normala. Man
förstod icke, att en person, vilken som Danielsson satte in
hela sin personlighets lidelse och geni på sin journalistik,
även utsatte sig för en kraftförbrukning fullkomligt okänd för
de ordinära spaltfyllarna, som mekaniskt hopskriva sina
osignerade och onjutbara artiklar. Och en journalistik, så krigisk
och utmanande som den Danielssonska medför sina alldeles
speciella trötthetssymptom. Man kan avslöja en blomstrande
humbug en, två, tre, fyra gånger, men den femte gången
börjar man bli trött och till sist tappar man intresset för det
hela, medan humbugen frodas gott i den mänskliga dumhetens
feta mylla. »Människosläktet är trögt och själviskt», skrev
Danielsson redan som tjugotreårig ung man, och hans senare
erfarenheter voro knappast ägnade att jäva detta omdöme.
Det fanns även andra yttre omständigheter som bidrogo
att göra livet bittert för Axel Danielsson. 1 våra dagar, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
