Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsteckning och karaktäristik av Bengt Lidforss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var oriktig, och hans polemik mot nykterhetsfolkets
kaffe-drickande o. s. v. var såväl i sak som form föga lycklig.
Likaledes är det ock ett obestridligt faktum att Danielssons
sätt att sköta tidningen under vissa perioder ingalunda kunde
kallas mönstergillt. Allt i allt, anledning till kritik fattades
ingalunda, och redan det faktum att oppositionens talan vid
vissa tillfällen fördes av så dugande och för arbetarrörelsen
intresserade män som P. A. Johansson, Nils Persson och
Karl Ekberg, borgar för att det fanns berättigade synpunkter
i denna opposition, som väl för övrigt icke avsåg att »störta»
Danielsson, utan att rycka upp honom. Men man förstod ej,
att vägen till denna uppryckning gick genom ett sanatoriums
lugna salar och ej genom bolagsstämmornas av bullrande
klagomål genljudande atmosfär, eller rättare, man förstod det, när
det var försent. Och i förargelsen över den oföretagsamhet,
som likt en mara allt mer började vila över Danielssons
dagliga liv, glömde man bort den kolossala och enastående
kraftutveckling, han en gång presterat, och tog för lättja och
bekvämlighet vad som i själva verket var ett ytterst allvarligt
sjukdomssymptom.
Det finns ännu en punkt i detta trista kapitel som är värd
några raders uppmärksamhet. Danielsson var i sin krafts dagar
en äkta humorist, och som hos alla verkliga humorister fanns
det på djupet av hans själ ett bottenlöst tungsinne, som världen
icke såg, därför att han gick rak i ryggen och aldrig var
sentimental. Mot ett sådant medfött tungsinne finns det i längden
endast ett medel: die Erlösung des Menschen durch die Tat,
som Göthe kallar det, frigörelsen genom dådkraftigt handlande,
och med detta medel lyckades det Danielsson att under flera
år hålla nere den hypokondriska stämning, som ruvade på
djupet av hans själ. Men när den vitala kraften till slut
började svika, bröt tungsinnet upp och lade sig som ett frätande
mörker över själen, och i sådana ögonblick spelade alkoholen
för honom samma rol som kloroformen för den sjuke på opera-
LIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
