Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsteckning och karaktäristik av Bengt Lidforss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det första vi måste offra, vi som vandra omkring i den
brinnande ugnen, är sinnets friska vårstämning och den eldiga
riddaresjälen. Men vi ha ju ännu mycket kvar. Och om än
leendet är något bittert, så kunna vi le ändå, och om
entusiasmen är något behärskad, så känna vi den ändå. Så nog kunna
vi jubilera, fast det inte längre ligger rosenröd morgongryning
över fältet där vi arbeta. Vår jubileumsfest är en middagsrast.
Det blir sedan afton och en ny morgon».
Han fick aldrig uppleva denna morgon, ty det var föga mer
än ett år efter detta jubileum, som den olyckshändelse inträffade
vilken blev början till slutet. Danielsson hade kvällen förut
varit samman med ett par Lundavänner, professorerna Charlier
och Strömgren samt den som skriver dessa rader, och skulle
just stiga på kvällståget till Malmö, då han snavade på
fotsteget och föll framstupa ned på spåret under plattformen.
»Fy fan, nu bröt jag benet!» utropade han, men i stället för
att som situationen fordrat stanna kvar i Lund och där undergå
första behandlingen, steg han, stödjande sig på det redan
brutna benet, med en obegriplig stoicism upp på tåget och
avreste till Malmö. Här bars han ut i en droska, och fördes
på egen begäran till en bekant Malmöläkare, den numera
avlidne doktor Birger, som anlade första förbandet. Själva
benbrottet, som befanns vara av komplicerad och elakartad art,
hade egt rum i mellanfotsbenen.
Nu följde en lång och smärtfylld tid på sjukbädden, långa
veckor och månader av sömnlösa nätter och dagar vigda åt
melankolin. Det var under denna trista tid som den bekanta
Svedalastrejken utbröt, och Danielsson skrev då från sjukbädden
den resolution, som Malmö arbetare antogo i frågan om
strejkandes rätt att tillfoga kapitalisterna materiell skada. Så
småningom förbättrades tillståndet därhän, att han stödd på
sin käpp kunde linka omkring i sitt rum eller företa
drosk-turer ut i staden, och i april 1899 gjorde han med anledning
av studentföreningen D. Y. G:s årsfest ett besök i Lund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
