Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsteckning och karaktäristik av Bengt Lidforss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Branting och Danielsson
Danielsson har en gång själv framhållit, att de personliga
skiljaktigheterna mellan honom och Branting äro fundamentala,
och däri har han för visso rätt. Redan miljön, vari de båda
märkesmännen födas och växa upp, är ju så himmelsvitt olika:
Branting, patriciersonen, som fostras i ett förmöget hem och
tack vare denna lyckliga omständighet är i stånd att vid unga
år och utan svårigheter bli delaktig av hela den moderna
kultur, som än i dag i stort sett är de rikes privilegium, och
Danielsson, som redan under skoltiden får se fattigdomen i
vitögat och sedan måste spänna hela sin ungdomliga styrka till
det yttersta för att nå upp på ett plan, där hans medfödda
talanger ej behöva tyna bort av overksamhet — kontrasten är
ju påtaglig nog. Och så allt framgent: medan Branting, tack
vare sitt sociala försprång redan tidigt kan besöka främmande
länder och folk och träda i personlig beröring med »sin
samtids duktigaste och kärnfullaste män», blir August Palm den,
som ger Danielsson det första handslaget på den väg, som
snart nog för honom inom fängelsets murar och på vilken han
sedan, efter att en kort tid ha varit omstrålad av folkgunstens
flyktiga skimmer, en vacker dag finner sig stå ensam liksom
Themistokles
»skydd av de höga och flydd av de låga».
Mot denna olikhet i yttre livsöden svarar även en djupt
liggande grundskillnad i temperament och karaktär. Branting
är och har alltid varit en realist och förståndsmänniska, fast
liksom Cxsar en förståndsmänniska med hjärta och gemyt.
Danielsson ägde, som alla geniala män, en stark och
genomträngande omdömesförmåga, men han var i mångt och mycket
en utpräglad romantiker, som ofta hade sin rätt subjektiva syn
på tingen. Branting har av naturen fått en så stark intelligens
och hela hans personlighet är så högt kultiverad, att han när
så kräves, på ett mästerligt sätt kan ge uttryck åt det patos,
som i stora ögonblick besjälar honom, men han är icke ett
spår poet. Danielsson var väl ingen diktare i skråets mening,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
