Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsteckning och karaktäristik av Bengt Lidforss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin olovligt naiva filippik mot pressen som partibildaren
och folkfördärvaren och förklarade att »i alla land över hela
jorden existera dessa partier huvudsakligast bland tidningarna,
men icke bland läsarna, icke inom nationerna — då tog
Danielsson ännu en gång bladet från munnen i följande beska
ordalag:
Det är sällan man i den prosaiska allmänbildningens århundrade träffar
på en så glad okunnighet omvärlden och tiden som i dessa rader av
Heiden-stam. Man kunde tro att han aldrig öppnat en bok, som behandlade
människorna i den helhet Yi kalla samhälle eller att han aldrig på sina
vallfärder i livet märkt att människorna stå i vissa bestämda relationer till
varandra. Vore vi lika anspråksfulla som han själv, kunde vi dessutom begära,
att han i den usla pressen skulle ha läst om hur dessa relationer kallas
klasser, huru intressemotsatserna dem emellan bliva konflikter och huru
dessa konflikter tvinga dem att organisera sig politiskt för att angripa eller
vara på sin vakt. Ett verkligt levande politiskt parti är ingenting annat än
en politiskt organiserad klass. Men det generar antagligen icke Verner von
Heidenstam att betrakta även klasserna som fiktioner.
Den hetsiga artikeln är emellertid ett expressivt uttryck för den
sanningen att vår moderna svenska diktning förlorat all djupare förbindelse med
folket. Det bör vara särskilt bittert att höra för herr Heidenstam, som söker
väcka det svenska folket till ny fosterlandskärlek med Karl XII.s pamp och
stövlar. De största och snillrikaste skalderna ha, på några få undantag när,
även varit politiker, revolutionära eller åtminstone glödande frisinnade, som
ofta ingripit djupt i sina folks liv just som partigångare. De ha bättre än
H. förstått att politiken är ett folks blodomlopp och att partiväsen är en
historisk nödvändighet, så länge det existerar förtryckare och förtryckta här
i världen.
Denna kulturellt fruktbara universalitet, som Danielsson
saknade hos Heidenstam och åttitalisterna, fann han däremot
hos de båda diktare, som i hans ögon voro Sverges störste i
vår tid: Strindberg och Fröd ing. För dessa skaldekungar
bevarade Danielsson en av alla skiftande stämningar oberörd
beundran, och även när Strindberg slog in på den underliga
väg, som ledde till Inferno och Damaskus, var Danielsson en av
de få som följde honom med förståelse och sympati och öppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
