Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Fy, så litet, så trivialt!
— Hör på, när blev maten trivial?
— När människorna började lyssna till högre krav än magens.
Det var dumt gjort av människorna. Sådant slutar
vanligtvis med att man försummar sin mage. Se på dig själv!
Du börjar nu lyssna till vad du kallar högre krav, men du
mister aptiten.
— Dussinmänniska! replikerade frun, som kände sig träffad.
— Får jag kaffet snart? Jag måste ut och se till att vc få.
in höet.
— Din slavinna lyder som alltid. Därmed försvann hon ut
i köket, innan han hann fråga om hon verkligen trodde, att en
slavinna får lata sig så mycket som hon.
Detta var följden av första brevet. Sedan kommo flera tätt
på varandra. Frun gjorde ingenting annat än läste och tolkade
och lärde in citater att ha till hands vid tillfälle. Sitt hushåll
försummade hon, och herrn fick icke längre så god mat som
förut, varför han kände sig mera sorgsen, än om hon låtit sitt
svärmeri för den unge pastorn övergå till otrohet. Det hände
till och med, att den godmodige själen blev ond och ibland
under middagarna, när hans fru satt i soffan och talade om sina
illusioner, helt tvärt tystade henne med ett strängt:
— Tig hustru, det är ett fult ord!
Sedan fick han heta tyrann i nästa brev till väninnan.
Med åren sjönk temperaturen ännu mer, och
korrespondensen med väninnan blev tätare och bredare. Frun kröp ihop och
magrade, hennes hy förstördes av bleksoten, och där hon satt
i soffan, såg hon den ena illusionen efter den andra krossas,
tills hon till slut hade fyllt hela sin tillvaro med gäckade
förhoppningar. Det gick så långt, att hon njöt av sina illusioner
och behövde väcka dem till liv och nära dem för att icke dö
av ledsnad. Under tiden fetmade herrn.
När sonen blev åtta år gammal, skulle han ha informator.
Väninnan i Stockholm rekommenderade genast en, som antogs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>