Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett kapitel ur tobakens historia
Budkavlen den 23 okt. 1885
Jag avskyr folk som tuggar tobak, sade adjunkten på sin
svensexa, när talet föll på nikotinen såsom en huvudfaktor i vår
moderna kultur — och tuggar naturligtvis själv aldrig — numera.
— Numera, ja — anmärkte en av hans vänner till det övriga
sällskapet — men innan han blev förlovad med sin nuvarande
fästmö... Jag säger nuvarande, emedan han haft en förut .. .
Och även en tid efteråt erinrar jag mig mycket väl, att han
valkade buss, så att det flöt ur mungiporna på honom, och var
ytterst svår att osnygga på golv och kakelugnsluckor, när han
släpptes in i ett rum. Vad som förmådde honom att plötsligt
upphöra med denna ovana, känner jag icke, men jag minns, att
det mycket överraskade hans kamrater, som ständigt voro vana
att höra honom antingen bjuda ut eller be om en buss.
— Berätta, ljöd det kring laget.
— Nåväl, sade adjunkten och blev i hast allvarsam, jag skall
ge er historien. Den är icke utan sin moral, och skall kanske
kunna göra nytta, ifall någon av herrarna i hemlighet skattar
åt den avskyvärdaste av alla laster.
— Jag var verkligen en tid passionerad tobaksätare. Jag
hade till och med kommit så långt att jag medgav, att det var
en osed, vilket endast de lidelsefullaste nikotinkonsumenter göra
— de som veta sig skola dö, om man berövar dem njutningen
av den giftiga örten. Jag trodde mig den tiden höra till deras
antal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
