Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från utkanten
Den gamle trädgårdsmästaren ute vid tullen hade nu i flera
år gått och närt en hemlig bävan för den brokiga massan av
skorstenar, kyrktorn och takryggar, som närmade sig hans lilla
blomträdgård likt en väl ordnad och anförd armé, vilken tum
för tum lägger under sig fiendernas jord, under det han med
erövrarens trygghet ger sig god tid och emellanåt stannar för
att suga ut eller nationalisera om det underlagda. Det var den
stora staden, som växt ut på landsbygden runt omkring, den
stora staden med civilisation och laster och rikedom och elände.
Det hade av en eller annan orsak blivit för trångt för
invånarna därinne och nu svällde den därför ut åt alla sidor som
ett obotligt kräftsår. De små trähusen och väderkvarnarna
utanför på kullarna uppslukade den, som om de varit godbitar, de
gröna kullarna sprängde den bort, dalarna fyllde den, träden
högg den ned, och idyllerna i de små trädgårdarna förstörde
den för att lämna efter sig gatulivets ruskiga epos. När skulle den
väl stanna? När skulle de hundratusentalen därinne få nog med
luft och utrymme? Kanske där borta vid ån? Nej, ån fylles
med bortskjutna berg och får leta sig andra vägar, segraren
går över på andra sidan. Där står en klippvägg, den skall hejda
honom? Nej, klippan jämnas med marken. Men där vid
inhägnaden till den lilla trädgården, där den gamle vithårige
mannen lever så lugnt och lyckligt med sin dotter? Icke kan
väl den stora staden, som diktar så mycken poesi och skickar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
