Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
salen. Där satt redaktören, hans beskyddare, mitt emot honom
och log hult. Den unge mannens kinder purprades därvid, han
drog ett djupt andetag, så att bröstet höjdes, och började:
»Mina damer och herrar!»
Han tog först Nana och Gervaise, rodde sin publik
försiktigt över anständighetens Rubicon i venetiansk gondol och
landsatte oss, utan att vi känt någon stöt, på lastens strand. Där
förde han oss omkring en stund mellan bordeller, krogar och
eländets kyffen, men så fort vi möttes av stanken från någon
öppnad dörr, satte han en parfymflaska för vår näsa och förde
oss skyndsamt vidare. Allt gick bra, och när han lika lyckligt fört
oss tillbaka igen, fick han en applåd från damerna för sin säkra
lotsningskonst.
Nu drack han ett glas vatten och dök ned i gruvorna i
»Ger-minal». Det var ett ömtåligare ämne. Allt berodde här på
behandlingen. Jag beredde mig att anteckna flitigt, grosshandlarna
och redaktörerna harskade sig och skrapade med fotterna. Men
den hänsynslöse lät icke hejda sig. Han skildrade skoningslöst
nöden och lidandet bland gruvarbetarna och gav oss
obarmhärtigt in långa citat av Zola. Med Zolas ord framställde han
därefter arbetarnas upplopp, rörde med lätt hand vid
kapitalets synder och visade oss de vilda hopar av hungriga, som
beväpnade med spett och yxor drogo över slätten för att straffa
aktiebolaget, under vägen ropande: »bröd, bröd, bröd!»
Här gjorde föreläsaren en liten paus. Det var den
ömtåligaste pointen. Han hade gått en smula för långt.
Grosshandlarna och fabrikörerna fräste, och damerna sågo ned i golvet.
Men redaktören, han som beskyddade den hänsynslöse,
harskade sig karaktäristiskt och befallande och kastade en blick
upp till katedern.
Den unge mannen, som just tänkt börja igen, stannade
förlägen, såg ned i sitt föredrag och snöt sig nervöst några gånger.
Men snart upplystes hans ansikte av ett leende, och han fortsatte:
Ja, mina damer och herrar, sådana äro dessa konstens stor-
Jlxel Danielsson 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
