Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ömsom grävde sig djupt i jorden. Då kom plötsligt en
besynnerlig skepnad och ställde sig framför honom. Han hade en
blick, vari man läste om ett förnuft, som flytt, och sedan han
stirrat en stund drog han upp en flöjt och spelade
vidunderliga potpurrier.
— Vem är ni? frågade den unge mannen.
Jag är en tokig. Jag kommer från hospitalet och skall
dit igen. Man släpper ut mig vissa tider, men tar mig alltid
på nytt.
Och så spelade han.
— Vi träffas nog där en gång, sade flöjtmannen och gjorde
ett uppehåll.
Jag är inte tokig.
— Men ni blir såvida ni inte är en djävul. Jag ser vem ni
är. Ni har kommit hit för att reta oss, vi högborgare,
spetsborgare och småborgare. Men vi ska kasta oss över er och
krama förnuftet ur er, och sedan sätta vi er på hospitalet.
Han lutade sig viskande intill främlingens öra:
— Ser ni, så gjorde man med mig. Jag var konstnär, flög
högt, svedde vingarna och föll ned i hospitalet.
Och så spelade han och dansade och försvann som ett spöke.
Den unge mannen sprang ned på dosseringen, kastade av
sig kläderna och dök ned i det salta, svala vattnet för att skölja
av sig kallsvetten.
Och så gick han till hotellet med den fasta föresatsen att
undvika hospitalet — ett beslut som hedrade hans goda
förstånd.
O, Malmö!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
