- Project Runeberg -  Urval av Axel Danielssons skrifter /
85

(1908) [MARC] Author: Axel Danielsson With: Bengt Lidforss
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rera på någon arbetartidning, tvang en av dem att följa med
till sammanträdet eller mötet och väckelsearbetet sålunda
oupphörligt fortsattes, då skulle vi förvisso snart alla stå samlade,
alla som icke äro hopplöst försoffade, ty sådana finnas
olyckligtvis också.

Men bliva vi blott det ofantliga flertalet, så behöves ej mer.
Då är frigörelsens timma slagen!

Och vem av oss vill väl icke egna sina krafter åt det målet?

Brandsyn

Den i oktober 1887

Lönslav! Varför hänger dina muskler så slappa på dina
magra armar? Varför ser du så tröstlöst slö ut, när man möter
dig, så kuvad i ditt slaveri och så vanmäktig i ditt hat, liksom
du trodde din klass för evigt vara vigd åt lastdjurets lott
eller den levande maskindelens smärtfyllda liv? Tror du på ett
öde, som bestämt ditt blod att långsamt sugas ur din kropp
av törstiga vampyrer eller tror du på en personlig gud, som
regerar världen och regerar den så uselt? Nej! du tror på
ingenting, utom på dina kval. Vad väntar du på? Du ser
likväl ut hysa en gnista av hopp i ditt söndersargade bröst. Du
ser ut att gå och bida på någonting, som skall komma, tror
du, som måste komma, som kommer av sig självt, någonting
skräckfullt, som skall döda dig eller riva bojorna av dig. Men
du rör ej ett finger själv. Du förefaller mig i detta tillstånd
som en automat, vari man satt in ett levande hjärta fyllt med
bitterhet, med de frätande minnena av seklers lidanden och en
kraftlös längtan efter hämnd och befrielse. Men du är dock
en människa. Skall du då längre stå kall och känslolös och se
på, när man håller på att omskapa en värld och straffa dina
plågoandar? Varför rättar du då icke upp dig och tränger dig
fram till den lilla truppen, som kämpar där framme tills
pannorna svettas blod? Varför?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:35:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adurval/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free