Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En fördriven
En episod ur den mänskliga intelligensens historia
Den 12 november 1887
Det sprang mycket häftigt i trappan och dörren slets upp
så fullkomligt utan hänsyn till mina nerver, att jag fann för
gott att vända en mulen profil mot den inrusande. Likväl steg
jag upp fortare än vanligt och tryckte hand varmare än
van-ligt, ty den besökande hette Jltterdag Vermelin! Om det
verkligen fanns moln på min panna, så skingrades de ögonblickligen
av en solskensblick ur ett par blå ögon i ett blekt ansikte av
ett klotrunt huvud på en liten undersätsig figur, som för
tillfället var litet medtagen av en Kattegattsresa. Han hälsade mig
med en öm svordom över att jag icke var nere vid båten,
förklarade sig hungrig, tog mig i släp till en källare och slet där
i sig en biffstek, varefter vi andfådda hamnade i »Tunneln» på
en soffa bakom en halva punsch och ett småningom tätnande
rökmoln.
— Först minnena! — sade jag.
Men det dröjde en god stund, innan vi hunno riktigt gräva
oss ned i dem. Jag kunde icke låta bli att känna mig ledsen,
vred, upprörd eller något ditåt. Den emigrerande Atterdag
Vermelin, fördriven ur Sverge och på en liten avstickare till Malmö
under vägen till det stora anarkisthängande frihetslandet
väster om den döende europeiska civilisationen var det icke
möjligt att gaska upp sig tillsammans med. ’Fördriven! heter det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
