Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Domen n:r i
Klockan halv tolv i lördags begåvo vi oss från hotell
Danmark, åtföljda av arbetarkongressens medlemmar, till rådhuset,
där en ansenlig människomassa stod sammanpackad på torget.
En stark poliskordong avskar tillträdet till domssalen. På frågan,
varför man hindrade allmänheten att komma in, svarades det,
att väntrummet redan var fyllt. Det var också nästan sanning
— fullkomligt sann är ju aldrig en polisutsago. När klockan
blev bortåt tolv kom den anklagade smädaren och gick
rådhustrappan uppför. Knappt hade han satt sin fot på första
trappsteget, förr än ett dånande leve höjdes av den till minst
2 å 3 tusen personer uppgående massan, varefter de närmaste,
däribland kongressmedlemmarna, sökte tränga sig upp. Men
polisen störtade fram och drev dem med brutalt våld tillbaka.
Under tiden avlöste hurraropen varandra oupphörligt.
Inne i väntrummet stodo omkring 75 personer, utvalda av
polisen. Det var visst dennas mening, att dessa skulle utgöra
idel hyggligt och anständigt folk, som man kunde hoppas
tystnad av. Huru missräknade man sig dock icke! När första
tryckfrihetsmålet påropades ljödo leve- och hurrarop även här inne.
Juryn i detta mål kompletterades och rätten övergick till det andra
tryckfrihetsmålet, vari alla parterna utsågo samma jurymän som i första målet.
Sedan detta sålunda var överstökat övergick rätten till det tredje:
Jnjurie-målet, vari följande dom avkunnades:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
