- Project Runeberg -  Urval av Axel Danielssons skrifter /
181

(1908) [MARC] Author: Axel Danielsson With: Bengt Lidforss
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

honom och speglade sina utmärglade ansikten i hans
fettski-nande kinder. Och de gamla utslitna arbetarhustrurna, som icke
ägde något annat än en svärm av ungar, sutto med huvudet
nedböjt till andakt och vaggade kroppen syndabekännelselikt
fram och åter och suckade efter: »Församlen edra ägodelar
icke på jorden, där rost och mal fördärva dem . . .» Och
suckarna fortplantade sig. Lite var tycktes vara fast besluten, att
för att göra vår herre till freds icke församla några jordiska
ägodelar.

Jag satt i ett hörn av templet och hörde uppmärksamt på,
betraktande herr pastorn och hans församling. Men jag suckade
icke, ty så snart min religiösa känsla blev orolig och ville skaffa
sig bättre rum, såg jag upp till den välfödde herden och tänkte
på hans 7,000 årliga. Jag vet inte vad hr pastorn menade med
ägodelar, men jag vet, att han bodde elegant, luxuriöst, hade
en fru som bar turnyr, höll sina döttrar med guvernanter och
sällskapsdamer och sina dumma pojkar med informatorer.
Dessutom ägde han flera fat äkta Wixrzburger i källaren, åt stek
under fastslagen, hade pengar i banken och utvidgade varje år
sin egendom genom att till billigt pris inköpa ruinerade
bönders jordlappar. Att han under sådana förhållanden manade
sin fattiga församling att icke förskaffa sig ägodelar finner jag
alldeles naturligt, ty hade icke hans får uteslutande församlat
i de himmelska ladorna, så hade han icke fått så mycket i sina
jordiska! Ädle man! Han tänkte sannolikt: om jag inte orkar
gå salighetens väg, utan föredrager den som leder till det eviga
fördärvet, skall jag åtminstone rädda mina församlingsbor.

Helt rörd över ett sådant gentlemannadrag gick jag efter
gudstjänstens slut ned till ett tryckeri och beställde ett par
hundra affischer, som jag klistrade upp i församlingen på
eftermiddagen. Ryktet om, att en ny predikant kommit till
staden spred sig hastigt, och om kvällen såg jag framför mig
i möteslokalen allt vad som kunde gå av pastor Isterhakas
fårahjord.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:35:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adurval/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free