Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mördad
Hör’ru! Nu tar snart fan vid dig Petter Slipare, sade unge
Larsson, när han kom in på verkstaden på morgonen och stått
en stund och noga betraktat Petters smärgelskiva som befanns
ha förvandlat sig av den dagliga nötningen från cirkel till ellips.
— Vad säger du, glop?
— Ser du inte, att skivan är avlång i stället för rund?
— Nå, än se’n då? Angår det dig, det?
Ja, visst angår det mig, ty du är ju inte med i så
mycket som en begravningskassa, din oorganiserade bondkanin,
utan om skivan springer, måste vi skramla för att få dina
köttslarvor i jorden.
— Vad? frågade gamle Petter.
- Har du inte hört, att smärgelskivor bruka explodera?
Läser du inte tidningar, din gamle fossil?
— Jo, men behöver min springa, därför att andra gör’ det.
Behöver? Kors, en sådan åsna!
— Gå du och sköt ditt! skrek Petter, som blev arg. Vill
skivan gå sönder, så får hon.
1 detsamma kom en alldeles objuden gäst framsmygande
mellan hjulverkets remmar. Tyst och smidigt hade verkmästaren
närmat sig de båda grälande och stannat några steg ifrån dem
med en lurande blick på Larsson. Denne började få oklara
papper på sista tiden, sedan han tagit sig för med att narra
sina kamrater till Arbetarinstitutet om kvällarna. Därom hade
visserligen icke varit någonting att säga, om det icke medfört
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
