Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den ; helga julefrid”
Det finns ingen så usel och tarvlig tidningslapp inom
Sverges landamären, som icke på julafton bjuder sina läsare på en
bit om julefriden. Alla årets lögner kunna icke få en värdigare
avslutning än genom att till sist tala vackert och
förtröstansfullt om, hur julens ängel går från slott till koja och breder
ut välsignelsens vingar över så väl fattig som rik. 1 synnerhet
äro de gammalliberala bladen mästare i att servera
julaftons-äckliga betraktelser. Vi minnas t. ex. vad Simon Broomé, typen
för all liberal osmaklighet, skrev i fjol. Med en vers av
får-fromhetens skald, Topelius, till motto, tolkade han dennes
uttryck »världens vintertid» såsom egentligen syftande på det
ekonomiska betrycket inom Malmö affärsvärld och nedkallande
i högstämda ordalag julens frid över de stackars grossister och
fabrikörer, som oskyldigt lida under den ekonomiska krisens
tryck. För de fattigas vidkommande var han emellertid lugn,
emedan han med trygghet kunde försäkra, att det fanns högst
få kojor i Norden, där ej »människokärleken tänt en brasa
och staplat upp en julhög». Så vackert ljög Simon i fjol, och
sen dess har han nog gjort framsteg.
Vi tvivlare, för vilka julen är beröyad det himmelska ljuset,
ha icke heller någon anledning att ljuga ner julefrid över
postprenumeranter och lösnummerköpare. Vi veta, att denna
julefrid ingenstädes i denna värld står att finna. De rika darra för
sitt guld och de fattiga skälva av hunger. Och där fruktan för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
