Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mens motståndare räkna många av århundradets största
huvuden. Hur kunna vi då påstå att endast socialdemokratin funnit
sanningen rörande samhällsfrågorna? Det kunna vi, emedan
sanningen icke ensamt är resultat av skarpsinnighet och vetande
utan framför allt förutsätter ärlighet, kärlek till sanningen och
fördomsfrihet. Den som går till verket med dessa tre
egenskaper och för övrigt är en människa med normalt förstånd,
han skall långt säkrare upptäcka samhällssjukans natur än det
största snille, som är bekajat med nämnda egenskapers
motsatser. Det är därför, att de socialistiska kritikerna framför
allt äro sanningsälskande och fördomsfria som de kommit på
det klara med samhällets tillstånd och medlen till räddning,
emedan det är av motsatta skäl, som våra fiender allt mera
avlägsna sig från de rätta spåren.
Att vara sann och ej skygga undan för de konsekvenser i
den sociala frågan är ej lika lätt som att kasta bort religiösa
fördomar. Det är lättare för en kamel att gå genom ett
nålsöga än för en rik att omfatta socialismens läror. Alla hans
intressen och hela hans livs bekvämlighet resa upp sig som
oöverstigliga hinder mot sådana åsikter, om de någon gång smyga
sig in på honom. Med socialismen skulle han förlora allt vad
han nu njuter av och tvingas själv frambringa alla sina
njutningsmedel — icke är en sådan lära för rika och mäktiga. Liksom
den äldsta kristendomen är socialismen ett fattigdomens
evangelium, de egendomslösas hopp och tillförsikt. Skillnaden ligger
däri, att kristendomen knyter den fattiges förhoppningar vid
ett överjordiskt tusenårigt rike, medan den moderna socialismen
är materialistisk och inskränker hela sin verksamhet till den
säkraste av alla tillvarelseformer — nämligen denna.
Tidens sjukdom är icke av andligt slag, ehuru även andarna
äro sjuka. Visserligen lida samhällena av gudlöshet och tvivel
i alla möjliga riktningar, men ingen klok människa ser något
sjukligt i det. ]cke är det heller, såsom dygdemönstren mena,
så fasligt illa’ställt med sedligheten bland dem, som icke sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
