Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det gångna året
ter sig för oss och väl även för arbetarna i allmänhet, vid en
blott flyktig återblick, som ett mödosamt genomkämpat år, det
bittraste och hårdaste som den proletäriska rörelsen i Sverge
hittills haft att genomgå. Under 88 har förföljelsen utan
jämförelse varit häftigast, 88 har kostat oss de flesta offren bland
banbrytarnas glesnade skara och 88 har grusat alla
förhoppningar om en mildare form för klasskampen i vårt land. Många
av våra egna bröder ha i det längsta fasthållit dylika
förhoppningar — men 88 tog bort dem alla. 88 berövade det svenska
proletariatet den sista skymten av förtroende till
överklassmaktens hänsynsfullhet och humanitet. Nu härskar i palats som
koja k^sshatet, bland arbetarna snart sagt dagligen närt av
konfiskationer, åtal, domar och häktningar.
Det libera frihandelspartiet, som för närvarande ligger under,
kastar under stora ord och åthävor skulden för allt detta på
den bedrövliga valkomedi, vari gjutaren Larsson av
huvudstads-opinionen tvangs att spela rollen av väduren, som slaktades.
Från detta håll förklarades socialistförföljelsen såsom blott en
yttring av en tillfällig reaktion. Alla attacker, som
myndigheterna under året gjort mot arbetarnas viktigaste
medborgerliga rättigheter, äro endast följder av spannmålstullarna och
regeringstaburetternas besättande med tullvänner. När därför
det protektionistiska partiet en gång är störtat, skall allt bli.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
