Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dyra minnen och läkta sår
Den 23 mars 1889
Härliga dagar dessa förlängda, soliga marsdagar, då våren
gjuter ut sin första värmeflod, som sakta stiger uppåt polen
med vårtecken, vårlöften och — vårminnen tätt i spåren! Var
lugn, det blir ingen vanlig vårvisa. Jag vill blott friska upp
några av proletariatets stora marsminnen och med lätt hand
vidröra de hjältemodiga försök, som arbetarvärlden i Europa^
bragt till det yttersta, under revolutionära perioder gjort för
att avkasta den värld, som i maklig ro vilar över dem,
förtryckande och plundrande.
Mitten av detta århundrade betecknas av en revolutionär flod,
som från Paris brusade fram över nästan hela Europa. 1 februari
48 föll »julimonarkin» för en resning av Frankrikes arbetare,
och den andra franska republiken upprättades. Det övertag
arbetarna då ett ögonblick fingo, blev snart med list berövat
dem, och det visade sig inom kort, att proletariatet, då det
fördrev ett reaktionärt hov, endast kravsat kastanjerna ur elden
åt borgarklassen, som från denna tid var Europas classe
dominante, översta och härskande klass, utan att längre behöva oroas
av de tarvliga kvarlevor av makt, som adeln i vissa land fick
behålla. Vid februarirepubliken knöto visserligen Paris’ arbetare
ett ögonblick sina förhoppningar, men sedan bourgeoisins
på-passliga representanter, en Thiers, en Lamartine, m. fl. listat
till sig makten, sveko de bedrägligt sina löften, och deras tack
till arbetarklassen blev junislaktningen samma år, varigenom för
några år, socialismen i Frankrike dränktes i blod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
